Gatubilderna med små ensamma tiggande barn och händer som knackar på bilrutan för att få en slant möter mig varje dag. Det känns i hjärtat varje gång och du måste koncentrera ditt arbete på våra barn i skolan. Men reflektionerna över situationen här kommer på kvällarna när du ska somna in – inte helt lätt alltid. Så många barn exponeras för kidnappning, trafikolyckor, ensamhet och hunger. Här finns mer än 2 miljoner föräldralösa barn.

6/2
Träffade alla lärarna och gick runt för att se att renoveringen av skolan var ok. Diskuterade med Sarah, rektorn, om varför jag upplevde att de lämnat skolan utan att ha städat upp i skåp m.m. Vill att de har en rutin för dessa saker, vilket hon höll med om och antecknade. Saknade också sammanställning över alla lärare på väggen. Vi diskuterade också att de bör ha minst 3 dagars förberedelser när de startar upp skolan efter lovet. Denna gång hade de bara ett möte.

Första veckan i skolan har som vanligt inte alla barnen kommit p.g.a höga priser på transport från de platser de tillbringat loven – i många fall hos en äldre släkting. För oss är släktrelationer här en fullständig kaos att förstå. P.g.a att så många är föräldralösa i biologisk mening i vår skola är dem de kallar mamma och pappa släktingar eller vänner till deras biologiska föräldrar.
Vi avslutade dagen med att diskutera med förskollärare Slivia om vi verkligen ska ha plywood på väggarna i klassrummen så att de inte förstör de med klister. För mig kändes det omodernt och till slut kom vi fram till att vi skulle undersöka marknaden för häftmassa i Uganda.
Promenerade hem tillsammans med Asuman genom en myllrande slum av barn, vuxna och många krokiga äldre bärandes vatten etc. Kände mig lite konstig i magen när jag kom hem.

7-11/2
Fruktansvärt magsjuk på natten och helt slut när jag vaknade. Vad hade jag ätit? Hade möte med advokaten Isaac, vilket jag fixade med Immodium plus. Gick igenom våra papper på farmen och bad om en del förtydliganden kring aktiefördelningen. Vilade resten av dagen men det blev inte bättre på två dagar. Till internationella sjukhuset för kontroll. Konstaterade att jag hade en svår matförgiftning och fick antibakteriell medicin mot det. Det är en upplevelse att besöka sjukhus här – känner att jag behandlas annorlunda som vit. Man måste även kolla att de har rena handskar och nålar vid provtagning. Jag förlorade 5 dagar av min tid här tyvärr – kunde inte lämna hotellet p.g.a. diarré. Lite verksam kunde jag vara med att planera för resterande tid samt sitta ute på terassen och möta intressanta människor. Har fått mycket påfyllning i ugandisk kultur.

12/2
Orkade inte gå till skolan – tog taxi. Pratade med förskollärare Slivia om vi kunde gå tillsammans och inhandla matta till lärarrummet, madrasser till barnen och kolla borden jag beställt av Richard. Sen kom Daniel med Tony och Abby, revisorer, för att diskutera ev framtida uppdrag åt oss. Vi ville ha något att jämföra med i förhållande till den etablerade revisionsfirman vi fått förslag från. Den firman vill ha 35 000 kronor för att göra revision både på farmen och i skolan. De är absolut proffs och kan även hjälpa oss med ansökan om att bli NGO. De beräknade att tidsmässigt skulle det ta mellan 2-3 veckor för respektive skolan och farmen. Måste ha ett styrelsebeslut på detta. Åkte hem och arbetade med räkenskaper tillsammans med Daniel till 22.

13/2
Möte med Isaac igen och mycket diskussioner ang företaget farmen och de papper som saknas t.ex. årsrapporterna. Intressanta diskussioner med honom om kulturen här. Tror att det tar åtminstone 100 år till innan gamla traditioner delvis försvunnit, vilka stoppar utvecklingen idag.
Åkte till stan och valde att gå direkt till Aristoch, största och mest välkända bokhandeln i Kampala. Vi inhandlade häftmassa till att fästa med istället för plywood, linjaler, pennvässare, suddgummin, stora och små saxar, tejp m m. Fick även tag på två böcker till mig, vilka var ganska dyra i förhållande till pocket hemma. Om jag säger att denna trip tog 3-4 timmar berättar det om hur komplicerat allt är här. Kom tillbaka till skolan och mötte golvläggaren som höll på i lärarrummet. Det såg väldigt bra ut men en diskussion uppstod om att limma ihop mattan, vilket gjordes. Om man vill få något att göras annorlunda här får man stå på sig ordentligt. Såg riktigt bra ut så vi tog ner borden från Richard. Gissa vad de var for höga!!! Hade diskuterat med Richard att prova med en plaststol så att de inte blev för höga. Nu måste jag lösa detta problem – hur kul är det? Genom Asuman och chaufför Ronald fick vi alla 8 madrasser till småbarnen till skolan innan jag kl 19 lämnade och åkte hem till Namirembe.
Mötte Winfred, vår stipendiat, som just lämnat klass 4 i secondary school. Hon såg strålande ut i en grön klänning och hade under lovet startat en egen business med att producera chips som snacks. Fick en påse, vilken var riktigt god. Har lyckats hyra ett rum med en kompis som också arbetar i verksamheten. Har fortfarande önskemal om att bli barnmorska. Har sammanfört henne med Daniels syster, som är barnmorska, vilken ska bli mentor till Winfred.

Denna story om Winfred är en uråldrig tradition. Winfreds farmor dog 2015 när jag var här. I december 2017 skulle det vara en släktträff där det skulle avgöras vem som skulle ha den tomma lägenheten efter farmodern. Winfred och syster Deborah, HIV smittad, enda riktiga arvingar. Mötet sköts upp med förklaringen att det behövdes ett möte till vilket en ko skulle inköpas och ätas. Alla skulle bidra med 750 kronor till inköpet av kon. En fest skulle hållas och vid denna fest skulle någon, förmodligen den äldste, bestämma vem som skulle ärva lägenheten. För oss helt obegripligt eftersom det finns lagar även här för hur man ärver. Vi håller på Winfred och följer utvecklingen kring henne genom Dirisa när jag lämnat.

14/2
Skolan med alla glada barn rullar på med alla våra fantastiska lärare, som nu fått en löneförhöjning med 55 kronor och tjänar nu ca 700 kronor per månad. De barn som tog examen 2017 i 7:e klass hade bra resultat enligt det nationella provet, 3 grad 1, 17 grad 2 och endast 1 grad 3. Detta är mycket bra resultat enligt revisorn.
Ska diskutera med lärarna hur de vill fördela sina löner då de har lov. Vi betalar då endast halv lön. Vi behöver mer bidrag till att kunna ge lärarna full betalning även under loven. Alla lärare äter både frukost och lunch hos oss utan att betala någonting, en liten löneförmån.

Daniel och jag träffade revisorn Julius en gång till för att få en förklaring till hur revisionen skulle gå till. De är proffs och vi fick en bra genomgång. Min rekommendation är att vi tar de även om det svider i de bidrag vi får. I ett land som detta där korruption är på plats varje dag kanske det måste kosta att hitta ev hål som det stoppas åt sidan pengar i från oss. Vidare får vi råd om vilka svagheter vi har i hanterandet av pengar och har möjlighet att rätta till det. Vidare måste vi presentera en årsrapport för farmen för att kunna ansöka om att bli en accepterad NGO här, som vi är i Sverige.

Daniel och jag åkte till Daniels bank dit vi skickat pengar i ett nödläge. Vi förlorade en del p.g.a att de växlat våra dollar till en usel shillingkurs innan han fick pengarna. Stor diskussion i banken om hur detta påverkat oss men responsen var noll endast förklaringar. Jag önskade dem en trevlig Valentine dag med våra pengar eftersom de naturligtvis finns i banken. Övrigt var bara en papperstransaktion. Vissa misstag går inte att rätta till och detta konto får aldrig mer användas.

Nu närmar sig helgen och vi ska till farmen och försöka sätta upp lampan till grisarna m m.

Ett varmt tack till alla som stöttar barnen i vår skola,
Marita – a tired half-African