Resan hit gick bra med flera intressanta möten – en programdirektör som arbetade med familjeplanering i Etiopien. Eftersom jag är skeptisk till resultaten avseende familjeplanering i Uganda hade vi mycket att diskutera. Mitt online-visum fanns på plats men mina väskor var på vift en timme. Min Afrika-känsla kom när värmen strömmade emot mig.

Tog det lugnt första dagarna och konstaterade att jag glömt solglasögon, adapter och myggspray – inte precis det som är bäst att glömma.

30/1
Intervjuade Annett, 34 år, som arbetar som tillfällig städare på Namirembe. Hon är ensam med två barn, 4 respektive 8 år. Mannen lämnade henne efter första barnet. Sen fick hon för sig att ha ett barn till med samma man för att den äldre pojken skulle få ett syskon. Fortfarande ingen support från pappan. Idag har hon varit tvungen att lämna 4-åringen till sin mamma och 8-åringen till sin syster. Hon har ingen ordentlig bostad att träffa dem i och hon tjänar inte mer än 400 kronor i månaden. Har fått för sig att åka och jobba i Saudiarabien. Mötte Daniel på kvällen till middag varvid han berättade att han hade utbildning för flickor som åkte till dessa länder. Mycket dåligt som händer dem enligt Daniel. Ett av alla livsöden…

31/1
Åt min frukost tills Asuman kom och hämtade mig. Promenerade genom sophögar som växt sen i november. Folk här vill inte betala 22 kronor per månad för hämtning och då blir det så här. Man har haft demonstrationer på stan och försökt göra sopberg men då blev det tårgas och fängelse + 1.250 kronor i böter.

Skolan börjar först den 5/2 och nu skulle jag inspektera renoveringen av skolan. Fick faktiskt en chock när jag förstod att de inte täckt bänkar och golv när de målade taket, varför alla bänkar och golv var prickiga. Luften gick ur mig men kom snabbt tillbaka. Fick med mig Asuman till verktygsaffären där vi handlade thinner, skrapor mm för borttagning av prickarna. Var tvungen att ge jobb till 6 stycken under 4 dagar. Eftersom arbetskostnaden skulle räcka även till idrottsplatsen bestämde jag att arbetskostnaden fick reduceras med denna summa och vi får se vad vi nu kan göra på idrottsplatsen. Vi accepterar inte slarv och både Dirisa och Daniel bad om ursäkt för att inte ha kontrollerat arbetet.

Samma kväll var det firande hos Daniel och Rebecca- deras bröllopsdag med alla släktingar inbjudna. En mycket trevlig kväll med intressanta diskussioner om Daniels bröders syn på kinesernas inträde i Uganda – rädda för kolonisation. Styckat kött som jag kunde äta och härlig pumpa och avocado. Skönt komma till min afrikanska familj och slippa känna ensamhet. Satt på altanen när jag kom hem och tände ljus samt reflekterade över allt fantastiskt jag får uppleva i mitt liv. Kände också stor tacksamhet till min döde man Olle, som visat mig Afrika.

1/2
Besökte rektorn på Kasubi Secondary School för att bekräfta att våra stipendiater var välkomna och att vi var överens om skolavgiften. Vi får samma avgift under 4 år fr.o.m 2018 dvs 250 000 UGX, innehåller 190 000 i avgift samt 60 000 för mat. Dirisa och jag besökte sen Sharon Babirie, som ännu inte fått resultatet av sin national examen S 4. Bad familjen diskutera vad hon ska göra i framtiden då hennes resultat inte räcker till att bli advokat. Mötte Haraja, som presterat super och fått ett stipendium. Frågade henne vad hon gjort under lovet, svar pluggat. Skulle besöka Josephine men var på landet, vilket var tur för hennes mamma har alkoholproblem. Många kvinnor i dessa slumområden har drogproblem av olika slag. Avslutade med ett besök hos vår senaste stipendiat Sharon, som bor hos sin farfar medans mamman och 3 pojkar + en flicka bor ca 2 mil från Kasubi. Pappan omkom i en trafikolycka och mamman klarade inte av att försörja Sharon.
Gick tillbaka till skolan och kollade hur renoveringen av färgfläckarna gick plus bad Asuman och min stipendiat Shamim att komma till mig och äta middag. Shamim sa att det var första gången som hon fått beställa mat från en meny. Vi hade en trevlig kväll – underbara ljumma kvällar här.

2/2
Gick till skolan genom sophögarna och hälsade på de flesta – är välkänd nu – enda vita i detta område. Dirisa tyvärr i Masaka, 12 mil bort, syster sjuk inlagd på sjukhus. Om någon blir sjuk här åker man som släkting direkt kanske för att kolla att allting görs rätt och bidra med pengar. Asuman och jag gick tillbaka och kl 2 träffade jag Julius och Alice från en konsultfirma som arbetar med revision. Vi gick igenom hur det ser ut för oss både i skolan och farmen. Mycket bra diskussioner som förhoppningsvis gör att vi kan bli en accepterad välgörenhetsorganisation även i Uganda. Ska åka med de till farmen nästa lördag för bedömning av tillgångar där. Varje kväll skriver jag dagbok, reflekterar och tänder ljus för att gå ner i varv. Värmen är tryckande och engelskan här kräver mycket uppmärksamhet. Bjöd f.d. kvinnoministern i Buganda parlament Appolonia på middag med mycket prat om kvinnors situation.

3/2
Till farmen med Daniel där det var fullt arbete med att ta bort majsen från majsstocken, vilket görs av en maskin. Alla korn samlades på en stor plastduk för packning i säckar. Säckarna vägdes var och en och totalvikt blev 4010 ton och då har vi 1/3 skörd kvar. Vi höll på långt in på kvällen i mörkret för ficklampan hade försvunnit. Daniel och jag sov över i Busunju ca 1 mil från farmen. Hade en bra middag på deras altan och var faktiskt rätt trötta.

4/2
Vaknade 6 och gick ut och tittade på soluppgång – underbart med alla som rör sig ute, barn på väg till kyrkan och vuxna som undrade och vinkade till den vita personen. Jag åkte till mjölnaren för att kolla alla priser för detta. Sen åkte vi till farmen och försökte finna ut vad det bästa var för att få majsen till skolan. Bestämde oss för 50 kg säckar då konsumtionen är 45 kg / dag. Tror att det blev 41 säckar till skolan och 3 till farmen. Vi gick igenom en hel del saker med Emmanuel, vår farm manager, angående redovisning av försäljning av grisar, bananer m m. Vi lämnade farmen kl 17.30 och jag var framme 22.30 efter 5 timmars traffic jam – helt otroligt jobbigt. Duschade och hoppade i säng för 7.45 skulle Asuman hämta mig nästa dag.

5/2
Vi skulle träffa 9 stipendiater 8.30 i den nya skolan. 5 hade kommit i tid, resten fick vi vänta pa. En kom inte alls. De fick presentera sig för rektorn och sen beslutades det om ID kort + foto. Fick även nya uniformer direkt, vilket var bra. Sen kunde de starta i klasserna. Asuman och jag gick och letade efter Monica och hittade henne i ett äckligt område, dit de flyttat – så smutsigt och sopigt + tuffa attityder. Fick med oss henne till skolan för introduktion. Skolan börjar 7-17 mån-fre och 7-14 lördag. Kl 7.10 stänger porten och det blir rapport. Alla textböcker finns och coaching betalar man inte för. Detta sker i biblioteket mellan 17-19. Vanliga skrivböcker och pennor står man för själv. Det mesta känns bra hittills så vi får hoppas att vi tagit rätt beslut. Alla jag pratat med säger att denna skola har bra rykte och rektorn är intresserad av eleverna. Vi har även löst att Shamim fått en ny bostad och kan gå i samma skola som övriga.

Avslutade dagen på Rotarymöte med Nordin, som jag känner sen tidigare. Hoppas vi kan få bra samarbete med Mengo klubben och söka pengar från Global Foundation.

Var rätt trött efter första veckan och tog det lugnt på kvällen.

Många tacksamma hälsningar från lärarna för deras löneförhöjning, kändes bra!!!!

Tack till alla som stöttar barnen i dessa slumområden till en möjlighet att få gå i skolan,
Marita – the half African