Här kommer en sammanfattning och reflektioner över skolbarnens livssituation i vår skola vid vårt besök i Kasubi 29/10 – 18/11 2012.
Skolan ligger i ett tättbefolkat, nedslitet slumområde med sopor överallt, diken överfulla av avloppsvatten innehållande flaskor, plast, glas m m. De små husen skriker efter underhåll, smutsen syns utanpå skjulen. Små barn lämnas ensamma nakna i gränderna ibland sittandes i en avskuren plastdunk utan att kunna förflytta sig. Inga möjligheter till lek finns då gungor, bollar, hopprep m m saknas. Små bilar av ståltråd samt fotbollar av torkade bananskal får utgöra lekredskap.
Mammorna befinner sig på marknaden redan vid 5.30 och någon mat finns inte till frukost. Får man ihop pengar till lite kvällsmat bestående av matbananer, jams eller potatis är alla i familjen lyckliga. Ofta äter familjen ett mål mat var eller varannan dag enligt våra skolbarn. Allt kostar pengar även bränsle vilket behövs för att kunna laga maten. Barnen måste hjälpa till med att sopa, hämta vatten och laga den mat som ev finns. Blir någon sjuk måste man alltid överväga om det finns pengar till sjukvård. Detta innebär nästan alltid att man kommer för sent med sjukdomar som behöver snabb vård.
Många pappor är arbetslösa, lever ett passivt dagdrivarliv och en hel del dricker. 70% av kvinnorna är ensamstående p g a att männen stuckit till någon annan kvinna ibland beroende på att de fått reda på att de är HIV-positiva. Många vuxna har dött i AIDS vilket innebär att barnen lever hos någon släkting, som redan har 5-8 egna barn att ta hand om. De barnen behöver mycket stöd från våra lärare.
Skolan är som en liten oas i denna mardrömslika miljö av passivitet och destruktivitet.
Att som barn få möjlighet att gå i vår skola gör den största skillnaden i barnens liv. De har fått en möjlighet att lära sig läsa och skriva. De får även genom vår brevväxling med Sågtorps-skolans elever en insyn i vad som händer i omvärlden. Motivationen till att studera är väldigt stor när man vet att alternativet är att vara hemma och ta hand om sina småsyskon. Förskolebarnen är många och får kanske inte så mycket lek som vi skulle önska men med brevväxling och intryck från förskoleverksamhet i Sverige kan nya steg i leken tas. Vidare ser vi fram mot den nya lek- och idrottsplatsen som ska inhägnas.
Istället för att som tidigare somna p g a hunger så snart man kommit till skolan får alla barnen nu en mugg majsgröt med socker i på morgonen. Till lunch serveras majs och bönor. Kunskapsinlärningen har ökat mycket enligt lärarna. Lärarnas engagemang och sociala förmåga är A och O för skolans fortlevnad. Vi behöver stöd till lärarnas löner som är för låga, de måste kunna leva på sin lön om engagemanget ska fortgå.
Skolan behöver ständigt underhåll, vilket ibland i Afrika är lite svårt att få fram. Det finns så många andra prioriteringar. Vi måste prioritera det.
Slutar denna sammanfattning med våra prioriteringar inför framtiden:
– Frukost och lunch till alla 342 skolbarn
– Högre lärarlöner
– Lek- och idrottsplats till för- och skolbarnen
– Nya bänkar
– Underhåll av byggnader inklusive en städare
Marita och Lisbeth