Med två stora resväskor, som jag legat på för att få igen, steg jag in i taxin till Arlanda. Hade övervikt i den ena som kostade 80 dollar. Ingen barmhärtighet för barn i Uganda fast jag höll mig inom 46 kg. Resan tar från dörr till dörr 24 timmar. Helt slut framme slängde jag mig på sängen och sov. Man träffar alltid trevliga personer på en sån här resa, även denna gång en kontakt i Berlin för framtida besök. Alla på Namirembe Guesthouse är så välkomnande så det känns väldigt bra.
25/9 Lite halsont trots att jag haft mask på hela tiden – inte kul. Besökte skolan som hade fått en ny ingång. Hur i helsike kan man begära att skolan skulle flytta ingången så att några tjänstemän från Ministry of Education inte skulle behöva gå ner i slummen till gamla porten – ca 25 meter ?????. De var tvungna att flytta hela köket också. Undrar vad som gömmer sig under denna cementerade ingång? Jag vet VATTENKANALER. Tydligen svårt för människor som inte besökt ett slumområde.
Skolan såg väldigt fin och nymålad ut och skolbarnen var glada så det var kul att möta dem. Rektorn Sarah sken upp som en sol och studierektorn såg lite glad ut. Dirisa pratade på som vanligt. De tillsammans är alltid bekymrade över att föräldrarna inte betalar skolavgiften i tid. De har tappat lite elever men å andra sidan är byggnaderna anpassade efter 350 barn, just nu 337.
Besökte sygruppen, som satt tysta som muren när ’Dirisa och jag kom. Får till min förvåning se ett skelett liggande på sybordet tillsammans med andra laboratoriedelar. Vet ej om jag ska skratta eller gråta då jag ser ett antal nya bord med gamla symaskiner. Dirisa förklarar att han tänkt att Josefin, Maria och Thanawi ska bli lärare till en ny syutbildning för flickor. Då bad jag Dirisa lämna oss i fred så vi kunde öppna munnarna på flickorna. Vad hade hänt med allt material vi lämnat till att bi starten på deras egna business? De hade sytt allt och rektorn hade sålt det hela, vet ej ännu hur många det blev. Tanken var att flickorna skulle få inkomsterna från försäljningen för att lära sig hur man startar ett litet företag. De fick 5000 UGX var per plagg, vilket är 1 dollar. Resterande medel påstod Dirisa att man fått köpa nytt material för – uppföljning följer som ni förstår. Ingenting av allt detta har kommunicerats till oss trots många frågor om hur det har gått plus en del medel vi skickat till marknadsföring on-line. Man hade satt upp skyltar i byn. Thanawi viskade till mig att hon sålt något on-line på mobilen. Lite svettigt blev det hela.
Laboratorierummet vi lämnat medel till var alltså kopplat till syrummets sybord. Skriver inte mer om det för på måndag ska det rum vi var ense om bli ett laboratorierum för klass 6 och 7. Vet ej hur men på något sätt kommer det att bli så.
Då mitt halsonda övergått till en förkylning fick jag skuts hem av Dirisa.
26/9 Tog det lugnt på förmiddagen och läste på inför mötet med filmaren Abbey kl 13. Då ringde han, försenad en timme. 15.30 ringde jag honom och frågade om det här var brukligt mot kunder i Uganda – förbannad var jag – sa att om han inte kom inom en halvtimme så ska vi inte jobba ihop. Han kom direkt och bad om ursäkt men starten var kärv. Jag sönderintervjuade honom precis som om jag skulle anställa honom så jag fick reda på mycket bra saker plus referenser m m. Frågade även om han var modig och vågade beskriva lite provokativa saker i den här dokumentären – svar JA. Mötet blev bra och jag ska skriva ett manus under veckan. Slut i rutan beställde jag upp fisksoppa till rummet och sen sov jag.
27/9 Blev hämtad kl 10 av Dirisa för färd tlll farmen, tar ca 1,5 timmar – 7 mil. Farmen såg inbjudande ut med massor av majs och sötpotatis plus en omgång majs till termin 1 2025. Inkubatorn för äggkläckning var på plats och solpanelerna fungerade alldeles utmärkt. Promenad ner till de nyinköpta maskinerna. Hade även ställt ordning särskild plats för att visa hur de fungerade. 2 Silaagemaskinen används till att hacka isär elefantgräs till getterna samt hacka majskornen till kroilerna. Ska även ta hand om gräset till getterna. Jordfräsen körde man med vissa svårigheter plus vad alla medskick kunde användas till. Bestämdes att en instruktör skulle komma i nästa vecka.
Vad som hänt med svårigheterna att få tag i ägg till äggkläckningsmaskinen plus varför kroiler-tillverkningen fanns i båda hönshusen ber jag att få återkomma till när jag undersökt var man hittar ägg, som man betalar lite extra för plus skriver kontrakt i 12 månader om 1000 ägg/månad.
28/9 Sjuk måste ta det lugnt men jag har inga pengar eller airtel för Radmons telefon, som jag lånat. Asuman kom med Ronalds bil och vi åkte till ATM, där jag tog ut 2 millioner i omgångar. Tro det eller ej upptäcker hemma att i ena bunten låg 6 instoppade 1000 shillingsedlar värda 2.80 var. Tvungen gå till huvudkontoret på måndag – blir säkert en intressant upplevelse. Samtidigt såg jag att youghurten helt plötsligt kostat 10 000 shilling, normalt 4000. Lite exempel på korruption.
Söndagen har jag ägnat mig åt att skriva till er och läsa om boken skriven av Wangari Maathai, 2004 års nobelpristagare från Kenya. Min resa till Kenya har jag skjutit upp då jag måste bli pigg först.
Varma kramar från ett ganska fuktigt Uganda
Marita