28/2: Hej alla som kände till hur detta projekt kom till efter att vi lämnat Ugandas Röda Kors. Igår kom äntligen domen på 7 års fängelse för f d generalsekreteraren i Ugandas Röda Kors. Stort inslag i TV. Vi upptäckte hans bedrägerier redan 2006 och 2013 blev det klart vad han gjort, förskingrat välgörenhetsmedel i stor mängd. Hur kan det ta 8 år innan domen föll. Jag är glad för det ställde verkligen till det för oss i våra Rödakors-kretsar i Sverige.
1/3: Idag har Asuman och jag lekt med barnen i enskilda grupper om 10. Mina barnbarn har skänkt leksaker som Duplo och klossar samt en matta att hoppa på med siffror 1 – 10.
Går runt i alla klasser och frågar vad de behöver. Visar sig att Slivia, förskolläraren, saknar färgat papper att skriva bokstäver på samt vanliga färgkritor. Yamada vill ha en elektrisk låda. Dirisa berättar lite om hur svårt det är i Uganda att få investeringar att fungera eftersom alla medel passerar minst fem myndigheter innan de kan användas. Under den tiden har en hel del försvunnit i korruptionen. Kl 18 kom Daniel och då gick vi igenom synpunkterna från Kasubi Friends zoom möte. Vi räknade och konstaterade att Ricode inte riktigt hade koll på kostnaderna för grismat, varför det beslutades att jag går tillbaka till Kasubi Friends styrelse igen för konsultation om hur vi ska gå vidare med farmen.
2/3: Lämnade fotot på vår kära vännina Anki, som lämnat oss, för inramning. Anki har verkligen bidragit med både kläder till barnen i skolan och många egna hantverks saker till våra marknader. Vi hade en liten ceremoni när vi satt upp fotot på väggen i lärarrummet och tände ett ljus. Besökte Afrikan market och letade klänning grön och gul till Frida. Nästa affär var Aristoch, där vi handlade kritor, papper m m. Lämnade sakerna till Slivia, som blev glad. Åkte förbi vinshoppen och köpte en flaska Nederburg till Daniel eftersom de bjudit mig på middag på söndag. Vilade lite på sen eftermiddag då min höft spökar. Har just börjat läsa Kinesen av Mankell, bra avkoppling.
3/3: Tog en promenad med Dirisa till St Elisabeths school för att träffa våra två elever där, Josephine och Thanawi. De var lediga eftersom terminen slutar den 4/3. Pratade med en av nunnorna som förestår skolan, bad om kopia av Marias certifikat, vilket jag fick. De har ännu inte haft avslutning med fest eftersom Covid fortfarande finns i landet. Träffade syfröken som berättade att Thanawi varit lite sjuk och att vi borde kolla det. För övrigt hade vi en diskussion om att vi tycker att det bör ingå mer av hur man startar en business samt hur man marknadsfö sig. Efteråt satt Dirisa och jag i parken och pratade om hur vi ska göra med farmen. Förslag från mig låt Ricode ta hand om farmen under 9 månader och visa att de kan få fram mat som räcker till att föda grisarna i ett projekt. Beslutade att testa det med styrelsen den 8 mars.
Vi träffade även Sabine från Tyskland, som undrade om Dirisa kunde ta emot 10-20 nya elever från prostituerade, som de startat ett kollektiv för.
4/3: Med bil till Lubaga Hospital för att möta syster Barbra för utvärdering av Shamim. Hade ett bra samtal om hennes disciplin =excellent och lite mer krävs i ansträngning för att bli bland de bästa. Sen bjöd vi in Shamim, som har gjort bra ifrån sig men bör eftersträva att komma med bland de 15 bästa för att ha möjlighet att få ett jobb på Lubaga när hon är färdig i januari 2023. Hon klarar sig bra med telefonen hon har för sina studier. Hon går nu andra terminen andra året . Final term vill bli från augusti – december. Nästa kostnad blir i ugandashilling ca 2.213.000 = Ca 6 000 kronor.
Syster Barbra försökte hjälpa mig med piller för min höft men tyvärr inte tillräckligt starka. Åkte hem för att vila men till slut fungerade ingenting så då kontaktade jag Robert, doktorsstudenten bredvid mig. Till slut fick vi en rekommendation från hans föreläsare om en stark tablett. Robert tog en boda-boda till apoteket och sen drogade jag ned mig med två blå piller, som nockade mig för natten.
5/3: Till farmen med Lawrence och Daniel. Hittade några andra arbetare där som kunde hjälpa Lawrence med att gräva för en ledning upp till huset. Strömmen hade varit borta sen förmiddagen så vi kunde inte fixa brunnen, som inte fungerade. Daniel och Lawrence tog upp pumpen och gjorde ren den men testa den gick ej. Jag gick och kollade grisarna, som nu är 55 stycken. Smågrisarna springer omkring ute eftersom de lyckas ta sig genom grinden. Emma berättade hur det går till om t ex regeringen gett pengar till kommunen för att driva ett grisprojekt för inkomstbringande verksamhet till kvinnor t ex. Då kommer tre tjänstemän till Emma för inköp av grisar, varvid Emma anger priset 150 000 t ex. Då vägrar tjänstemännen att ta emot ett kvitto som inte står att grisarna kostade 250 000. Alltså redovisar de den summan till regeringen och sen delar de på 100 000. Det här är ett svårt land att sälja grisar i om det går till så här.
På vägen från farmen besökte vi Lawrence två småflickor i deras inackordering. För mig väldigt svårt förstå att så många barn här är i boarding. Svaret finns i kulturen.
6/3: Totalt utslagen, vilade fram till Daniels bror Peter kom och hämtade mig för möte med Daniels pappa 101 år. En person som är suverän på att berätta om kungariket Buganda och hur det var då. Syster Rose tar hand om honom och har nu ett eget hus bredvid pappans bostad. Efter kaffe och mycket prat kom Daniel och hämtade oss för middag. Daniel har hållit på att bygga sitt hus sen 2014 då Olle och jag såg grunden. Hoppas han blir klar 2024. Fortfarande är det lite svårt för Daniels fru att vara i samma rum som sin svärfar. Helt obegripligt för oss men jag får gå bakom hörnet och prata med henne. Familjen har fått en liten baby-boy så nu är familjen 6 personer, vilket gjorde mig väldigt lycklig eftersom förra havandeskapet resulterade i en 8 månaders död pojke. Här har man 3 månaders ledighet när man fått barn. Vi hade en trevlig kväll = min ugandiska familj sen 2002.
7/3: Gick med Mr Nordin, förra Kampala West Branch Chairman, till Rotary-mötet. Var en föreläsning om projektet vatten och sanitet, som sponsras av Rotary. Bjöd Mr Nordin och hans son på lunch för att ha några utomstående att diskutera farmen med. Mr Nordin har en farm men inte grisar, är muslim. Han odlar skog, eucalyptus träd i olika kategorier. På tre år kan man få fram trä som man här använder som stöttor vid bygge. Han har lovat oss lite träd för ev inhägnad. Vi hade en bra diskussion och han erbjöd sig att komma till vårt möte den 8/3 för att stötta mig. På kvällen träffade jag Lawrence och bad honom komma till mötet också med tanke på att han gjort mycket eljobb på farmen.
8/3: Besökte Marias lilla shop som hon hyr för 100 000 ugx = 250 kronor. Hon syr upp klänningar, kassar och ryggsäckar. Maria är väldigt intresserad och enligt syfröken jag träffat var hon en av de bästa eleverna. Vi beställer några ryggsäckar.
Vidare till skolan där jag går igenom inkomsterna från skolavgiften, som nu är uppe i nästan 10 miljoner av 22.5 miljoner som behövs.
Denna termin avslutas den 14 april och termin 2 startar 9/5 -12/8 och termin 3 5/9 – 9/12 2022. Examinationen för primary 7 är den 4 november 2022.
Möte med styrelsen i Kasubi Children´s Centre kl 14 på Namirembe. Lawrence dök upp i tid och Mr Nordin kom kl 15. Mötet inleddes med att Dirisa informerade om en stöld av 200 kg majskorn från vårt förråd på farmen. Chairman var där och en av våra anställda hade erkänt att han tillsammans med grannen tagit majskornen för försäljning. Beslut från styrelsen att han ska avskedas direkt. Vidare ska Marita och Lawrence åka ut till farmen och ta hem stabilisatorn och pumpen till dammen samt ta med en beväpnad vakt, som ska stanna på farmen. Marita ska även informera farm managern att hans kontrakt går ut den 30 april 2022 och kommer inte att förnyas.
Jag fick presentera vad Kasubi Friends kommit fram till beträffande farmen. Kasubi Friends föreslår att grisarna säljs och att Ricode får ansvända de medlen till att under 9 månader visa att det går att producera mat på farmen till att ha ett lönsamt grisprojekt som kan ge inkomster till skolans överlevnad. Stor diskussion om att grisar måste finnas annars fanns det inte tillräckligt med gödning. Däremot vill man inte ha de grisar som finns där nu utan nya. Beslut förklara för Kasubi Friends styrelse hur man såg på det hela.
Dirisa vill absolut ha en ny överenskommelse mellan Kasubi Friends och Kasubi Childdren´s Centre, vilket vi förklarat inte är aktuellt. Kasubi Friends vill ha en överenskommelse mellan Ricode – Kasubi Frends – Kasubi Children´s Centre om att Ricode sköter administrationen i skolan tillsammans med Dirisa samt att Ricode tar över skötseln av farmen om vi kommer fram till det. I administrationen ingår att sköta ekonomin, göra register samt system för skolavgifter, hantera alla delar av revisionen sen 2019 plus se till att det startas inkomstgenererande projekt. Allting gäller fr o m 1 april – 31 december 2022 med en utvädering varje kvartal. Skolavgifter ska redovisas till Kasubi Friends varje månad med tanke på att vi bidrar med medel under 2022 med avdrag för en del skolavgifter.
Min kväll avslutades kl 18 med middag tillsammans med Eddie från organisationen Union of Community Development Voluntaires YCDV. Eddie har jag träffat på Rotary och bett om stöd till ett ev jobb åt Alice. Vi hade en bra diskussion om vad de åstadkommit ifråga om vatten och sanitet, hälsa, utbildning, fattigdom, miljö och inkomstgenererande projekt. Alice kom från sitt jobb och hon hade med sig sina betyg och vi fick ett bra samtal, som jag tror kommer att hjälpa Alice. Det blir en lärlingsperiod i början med en mindre lön men framförallt ett steg in i ett område bland socialarbetare. Eddie kan också ta emot intresserade lärare för volontärprojekt, gäller även jordbruk. Dessutom vill han köpa grisar från oss. Vilken lång men bra dag och kväll.
9/3: Till farmen med Lawrence och en vakt. Köpte pilbåge med 5 spjut, vilket är det som tillåts av polisen för vakter på farmer. Regnet vräkte ned, vilket är värst när man ska ut till farmen p g a sliriga vägar. Väl framme mötte vi Vincent, som erkänt att han tagit 200 kg majskorn för att han behövde medel till att gå till doktorn. Ej accepterat eftersom han inte bett om hjälp från managern Emma. Marita avskedade honom direkt så han fick packa sitt och gå. Eftersom jag vid flera tillfällen tyckt att han sett trött ut förstod jag att han behövde läkarvård. Gav honom 70 000 ugx till det men välkommen tillbaka är han inte.
Sen lyckades Lawrence få loss pumpen till dammen, som är värdefull och skulle kunna stjälas av grannarna. Vidare tog Lawrence stabilisatorn från stora huset och la i vår bil.
Jag hade ett samtal med Emma om att han inte fick någon förlängning av sitt kontrakt utan 31 mars lämnar han. Han tackade mig mycket beroende på att jag stöttat honom i många trickiga situationer men nu räcker det även för mig eftersom han startat egen business i hela området under den tid han skulle ha varit på plats på farmen. Tack och adjö även för den sista arbetaren.
Vi lämnade farmen med en känsla av om det var sista gången för mig. Man måste naturligtvis reflektera över vad som gått snett och varför vi hamnat där vi är nu. Är en omstart möjlig? Kan 9 månaders test ge oss svaret, kanske? Eller är det lättare att sälja farmen om vi verkligen har gjort ett sista försök? Det enda som gör att det enligt mig är värt ett försök är att skolan är beroende av att få medel från en väl fungerande farm. Vägen hem var fruktansvärd eftersom regnet spolat bort det mesta av vägarna, varför mina höfter fullkomligt skakade sönder . Väl hemma sov jag med en stabilisator och en pump.
10/3: Det här är sista delen av veckorapporterna. Jag har tillbringat halva dagen i sängen och resten promenerande för att överhuvudtaget kunna gå mer.
Slutet på historien är inte klar än så den får jag berätta när jag är hemma den 14 mars. Känner faktiskt viss oro att ev flyga över Ukraina eftersom jag åker med Turkish Airlines denna gång och mellanlandar strax under Ukraina.
Tack alla som stöttat mig under dessa 6 veckor, vilket varit värdefullt. Tack alla som har förtroende för oss som organisation och har bidragit till var vi idag befinner oss.
Alla barnen och lärarna sänder varma hälsningar till alla med stort tack för all stöttning.
En lite sliten Marita