7/2: Den här veckan har skolbarnen kommit tillbaka från lovet och ljudnivån är hög, många glada skratt och lekar på rasten. Nästan alla är på plats, c:a 330. Lärarna är vår stabila personalgrupp, som vill ha mer lön. Tror vi måste göra något här om vi ska behålla den inarbetade styrkan av lärare. Åkte till postkontoret och vägde brevpapper så att våra stipendiater skulle få rätt frimärken på sina brev till sponsorerna. Tog en promenad och ramlade i en trappa – blodet flödade och några hjälpte mig till apoteket for omplåstring – tar med mig såret hem. På eftermiddagen träffade jag Dirisa på mitt rum och vi hade ett 4 timmar långt samtal om vad som hänt under förra året och framtiden – skönt sitta utanför skolan och prata i lugn och ro.
8/2: En amerikan försökte övertyga mig om hans mission här för Born again samtidigt som han berättade att han blivit bestulen på all sin mark han köpt. Daniel och jag besökte två olika banker för att se om avgifterna var lägre där. Stanbic bank hade en väldigt proffsig person som tog emot oss och vi fick bra information om allt. Dollarkontot 15 US /månad och villkor 1 million Shilling på kontot vid månadsslut, annars böter 10 000 shilling (28:-). Housing finance krävde deltagande i Internal Affairs for NGO. Njöt av en avocado från farmen och ett glas insmugglat vin från flyget.
9/2: Mina nätter är mystiska med avbrott för kom ihåg saker vid 3 på morgonen – min lästid 3-4. Lawrence tog mig i bilen till det stora detaljistcentret för allt mellan himmel och jord. Nu skulle vi köpa 150 muggar och 150 tallrikar. Hamnade på en stol i ett skjul där allt ordnades med hjälp av Lawrence – kaoset är överallt i dessa områden. Köpte även två stora plastbunkar att ha gröten i för servering till småbarnen. Nästa röra var inköp av stora kastruller, slevar och skopor mitt i trafikens buller och människors springande hit och dit – när ska man lära sig att stava till organisation här? Helt utmattad åkte vi hem efter 4 timmar i röran och åt lunch med Lawrence på Java. Svårt med internet men lyckades skriva förra dagboken på kvällen innan Lawrence hämtade mig för besök hos hans bror. I mörka natten iväg på dåliga vägar med bra musik i bilen nådde vi till slut brodern Steven, som hade solceller på taket för belysning inomhus/utomhus till tv och datorer – en kostnad på 3.5 millioner shilling i installation – imponerande satsning. Träffade även alla barnen och frun samt på vägen tillbaka även Lawrence fru och 4 barn. Kvällarna i Afrika är fantastiska med sin värme och mystik.
10/2: Besökte rektorn på Our Lady of Fatima ang Alice fortsatta studier plus uppföljning ang Winifred. Blev ett kort samtal eftersom sekreteraren inte hade meddelat mötet jag bett om. Tog med läraren Sarah som stod för diskussionen som inte blev av. Rektorn måste åka till en minister för viktigt ärende och då får vi som är på besök inget företräde. På kvällen hade vi styrelsemöte ute på Namirembe kl 15 – 19.30. Ett bra möte med alla närvarande. Våra styrelserepresentanter Daniel, Florence och Charles Otim är vårt hopp för framtiden. De är utbildade, har kontakter och har en del kunskaper om jordbruk. En fråga som debatterades mycket var höga matpriser, som jag nu har kompenserat för. Vi avvaktar de lägre priserna i slutet av denna månad.
11/2: Daniel hämtade mig for färd till farmen. På väg dit tog vi upp rörmokaren och köpte nya saker till pumpen på en annan detaljistmarknad, där det plötsligt skedde ett rån 20 meter från mig. Han fick ej med sig väskan och ingen reagerade – tydligen vana vid detta. Det tog oss 2,5 timmar att bli klara med allt, även nya slangar till bevattning. Helt slut och hungrig tog vi oss ut på den dåliga vägen till farmen. Här har en minister förskingrat pengar i ett vägbygge så all asfaltering har upphört. Köpte stekta bananer på vägen och de fick räcka till kl 7 på kvällen då vi fick sönderhackat kött och majs. Pumpen installerades och allt fungerade bra, grisarna blev tvättade och själva grisstian var nu nästan klar så grisarna hade flyttat in igen. Dumma jag försökte ta mig runt farmen med stövlar för att kolla obrukade områden. Gav upp, för risigt och taggigt. Vid 3-tiden kom regnet – det efterlängtade – men naturligtvis med en storm. Daniel hade åkt till Busunju för att köpa material till stativet till vattentanken vid vår brunn och hade otroliga problem att ta sig tillbaka med en liten lastbil i släp. Alla grejor på lastbilen fick de lämna en bra bit från vår farm och till slut lyckades Daniel ta sig fram till oss. Regnet höll på i mer än två timmar och när det slutat gick jag ner till mangoträden för att se om de piggnat till – det såg helt klart bra ut. Nu var det dags att äta i denna ljumma mörka natt med en eld sprakandes mitt utanför vårt farmhus – charmigt. Pumpkillarna var kvar och åkte med oss hem till Kampala – det var ett äventyr att ta oss ut på stora vägen men Daniel lyckades efter glada tillrop från oss. Hemma 22.30, orkade inte ens duscha, hoppade i säng med en mango.
12/2: Trött – måste vila lite och organisera mig inför sista veckan. Låg i sängen och jobbade – skönt ta allt i sin egen takt. Daniel hämtade vid 3-tiden till sitt hem där jag fick middag och mötte hans pappa (95) och systrarna Harriet och Rose. Vi hade en trevlig kväll ute i den afrikanska natten mitt under stjärnhimlen.
13/2: Träffade rektorn på Our Lady of Fatima tillsammans med Sarah och bestämde att Sarah ska vara kontaktperson för våra stipendiater en gång per månad för uppföljning av resultat. Konstaterat att matte, biologi, kemi och fysik var lite svaga resultat bland våra stipendiater. Efter samtalet åkte jag till skolan och sen hem för lunch innan jag skulle möta alla föräldrar till stipendiaterna + stipendiaterna själva kl 2. Blev en bra genomgång av föräldrars ansvar och krav från skolan att komma på föräldradagarna för uppföljning. Hann berätta om våra sponsorer och deras förväntningar på att få brev samt bra studieresultat. Derek, Sharons bror, översatte eftersom flera inte kan engelska . Tog bilder och gruppfoton. Efter två timmar gick vi alla och besökte Patricias, Monikas och Josefines hem. Det var jobbigt för hemmen var ett rum av röra med ibland 9 personers madrasser och kläder. Hur kan man låta bli att se att människor lever på detta sätt? Alla våra stipendiater måste studera i skolan på kvällstid, för de kan inte läsa hemma i denna röra. Alla stipendiaterna följde med överallt och så även mammorna, de som försörjde sig genom att tvätta kläder till andra och en sopade gatorna. Samtliga åt ett mål mat per dag om de lyckats få ihop pengar eller om de fått betalt. Alla hade mellan 6 – 9 barn. Familjeplanering är vanligt här men följer några organisationer upp startade projekt?
Nu ska jag ut på stan och hämta vara smycken och träffa två nya banker + träffa en mamma som inte kunde prata med mig igår.
Hälsningar Marita