Det tog mig två timmar att nå Internet för denna rapport – tala om att man måste ha tålamod här.
Söndag 22/10 mötte jag och Daniel stipendiaterna Winfred och Sharon, som bor på skolan Our Lady of Fatima. Vi tog med oss bröd, kex, coca-cola, te och smör. För att kunna prata ifred placerade vi de i baksätet på vår bil. Hade ett långt samtal om deras framtid, vilket resulterade i att vi ska undersöka vad som idag krävs för att bli barnmorska respektive doktor. Tydligen har regeringen ändrat reglerna för när man kan starta efter secondary school. Om detta är sant betyder det att Winfred t ex måste gå sex år innan hon startar studierna till barnmorska. Vi ska ta kontakt med Mengo sjukhus för korrekt information.
Sen gjorde vi upp med Derek, muraren av grisstian, hur han ville fortsätta jobbet på farmen. Hans förra kompanjon hade alkoholproblem så Derek stack hem från farmen. Nu fick han välja en ny person att ta med för att fullfölja jobbet.
Måndag 23/10 handlade vi lås till grindarna på den rörigaste plats jag nånsin sett samtidigt som en man linkade fram och bad om pengar till taxi till sjukhuset. Hämtade Derek och kompisen för att köra dem till farmen. Synd att man inte är ingenjör, för det skulle underlätta, men eftersom ingen annan är det så måste jag lösa uppkomna problem hela tiden. Följde med Emma, ansvarig på farmen för att kastrera smågrisar – lite otäckt var det när han skar upp och tryckte ut testiklarna samt klippte svansen. Avslutades med lila spray för att motverka infektion. Åt några grillade bananer vi köpt på vägen och gick runt på farmen samtidigt som vi startade en ”betting” om hur mycket majs vi kommer att få. Precis när vi skulle åka säger Emma att han inte har mat till alla arbetarna utan behövde extra – iväg till Busunju för att handla. Vägen från farmen håller på att repareras så när vi återvände hade två bilar fastnat i grushögarna, varför vi var tvungna fixa en motorcykelkille till Emma med all mat. Vi lyckades som tur var vända och ta oss hem till kl 20, då jag var så hungrig att jag inte orkade duscha utan kastade mig över maten.
Tisdag 24/10 hämtade Asuman mig och vi promenerade 3 km till skolan där jag bestämt mig för att sitta med 7:e klass hela dagen för att se hur de klarade sitt skolarbete. Läraren Mariam hade matematik med X och geometri. Flickorna var mest aktiva och efter 120 minuters lektion gick vi till fotbollsplanen. Pojkarna spelade barfota tillsammans med läraren Jamada och flickorna kastade en boll gjord av pressade plastpåsar till varandra. Sportområdet behöver reparation av stängsel och igenfyllning av stora hål. Området runt är så nedsmutsat av sopor, vilket jag är den enda som reagerar på. Eftermiddagen följde jag Anns lektion om Afrikas vegetation också 120 minuter. Kl 15 var det rast och då tog man fram trummorna och barnen dansade på en upphöjd cementerad plats. Full fart och roligt med så mycket livsglädje mitt i alla problem som dessa barn dagligen möter. Något att tänka på när man vill stödja oss – det går att göra skillnad. Daniel och jag köpte material till grindar på kvällen, vilket levererades med Alex, grindmannen, sent denna kväll till farmen. Levde på papaya den kvällen plus min egna ceremoni med tre tända ljus när jag sitter utanför rummet och njuter av den varma vinden.
Onsdag 25/10 hade rektorn Sarah och jag ett långt samtal om hur skolan fungerar med tider, registreringar och andra viktiga saker, som jag ska ha med mig hem. Alla lärare ska vara i skolan 7.15 och barnen börjar 8. Frukosten var klar när jag kom 8.15. Lektionerna varierar i tid: förskolan och klass 1+2 har 30 minuter, klass 3-7 har 40 resp 120 minuter. Registrering sker morgon och eftermiddag för alla, separat bok. Officiellt ska lärarna sluta kl 17. Då förskolan och klass 1+2 slutar kl 13 stannar lärarna och gör förberedelser för nästa dag eftersom det är omöjligt när man har mindre barn. På kvällen från 17-18.30 kommer två volontärlärare i engelska och naturvetenskapliga ämnen för extra stöd måndag, onsdag, fredag och lördag. Betalningen är endast transportkostnader för Justine och Bosco. Följde på eftermiddagen lektioner i 7:e klass igen. IGA hade matematik om kuber och hur mäta dessa och Jamada hade lektion om matsmältning och Ann pratade om Ugandas historia + demokrati. Väldigt intressant och lärorikt. Själv pratade jag under deras lunch om Sverige, Myrsjöskolan och demokrati.
Torsdag 26/10 hämtade Lawrence (chaufför) mig. På väg till Daniel köpte vi majs till arbetarna på farmen hos två damer, som gav mig ett bra pris när jag sa att vi hade en skola i Kasubi och inte var beredda att betala ”vitas pris”. Lyckades bättre än ugandierna. Efter att ha hämtat lönerna till farmen hos Daniel åkte vi och kollade priser i Busunju, som ligger 1 mil från farmen. När vi kom till farmen hade elektriciteten slutat fungera och vi kunde inte ta med Alex som planerat. Vi väntade på att OMEME, elkompaniet, skulle komma men de hade inte någon bensin så Dirisa och Daniel sökte alla möjliga lösningar från Kampala. Lawrence kan en del om el så han bedömde att någon behövde klättra upp i stolpen och fixa transformatorn och då började det regna. Emma och jag gjorde räkenskaper och Lawrence sov i bilen, vilket var tur för hemfärden var vedervärdig. Innan vi åkte tittade vi till grisarna, där en fått 10 piglets dagen innan – nu har vi 95 och måste sälja av. Murarna jobbade på bra och nya stian med 20 boxar såg toppenbra ut. Vi hade så mycket problem på vägen och till slut visste jag inte var vi var med alla småvägar – var tvungna köpa samosas från bilen för att inte hungra ihjäl. ABBA underhåll oss med bra musik- tog med en CD. I säng direkt efter sen mat på Namirembe.
Fredag 27/10 till skolan med Asuman, mötte kvinnor som plockade svamp i sopområdet. Svampsås är jättegott sa Asuman när jag rynkade på näsan med tanke var de växte.
När vi kom fram var det bön för eleverna i 7:e klass igen, 2 muslimer satt och läste ur koranen. Jag satt mig och förstod ingenting men var tvungen sitta där. Helt plötsligt skulle jag lägga handen på huvudet på eleverna som knäböjde framför mig och be för dem. Vidare var eleverna tvungna att be om ursäkt för all ev olydnad de gjort lärarna. En pojke från klass 2 hämtades och till honom skulle eleverna be om ursäkt för om de inte varit snälla mot de små barnen. Jag visste inte om jag vågade ta en bild på imamerna utan var tvungen fråga – helt ok t.o.m. att hälsa i hand. Gick igenom med planering for Dirisa inför nästa och kommande veckor och efter det bjöd Dirisa mig på lunch. Berättade mycket om hur han såg på de problem som finnas idag med presidenten som vill sitta kvar efter 75 och alla ungdomar som obstruerat i parlamentet och slagit sönder saker plus personer. Läget är instabilt men denna vecka har det inte varit några upplopp i Kampala.
När vi kom tillbaka gick jag på lektion i 7:e-klassen igen, matematik med Mariam. Nästa vecka har de nationella prov och då sitter de någon annanstans. Sarah hade nu bestämt att vi skulle ha lite avslutningsfest för de som gick ut 7:an. Jonathan ordnade med musik och jag dansade med alla barnen – kändes verkligen härligt att släppa alla problem för några timmar. Fick så mycket kärlek från barnen och speciellt 7:e-klasselever. Lawrence hämtade mig 16.30 för färd till metallshoppen där vi skulle köpa material till öppnings- och stängningsgrindarna i grisstian + cement och PMP. Hemma 19, tog en dusch och gick ner till BBQ. Träffade några från Austin, USA, och åt med dem, trött på att vara ensam.
Lördag 28/10 skulle Lawrence hämta mig för färd till farmen. Ringde 8 och sa han hade problem och där stod jag med en fullastad bil och ingen chaufför. Frustrerande när man kan köra hemma men jag klarar inte denna trafik för då skulle jag förstöra bilen i en krock. Daniel som var på väg till ett jobb fick vända och hämta mig. Åkte till farmen igen och när vi kom dit startade Alex med de två grindarna som behövdes göras. Resterande grindar var klara. Vi passade på att ta med muraren Derek till gamla brunnen och bad honom klättra upp i tornet för vattentanken och se om det var färdigmurat där. Behövde finjusteras för vattentanken, vilket han gör. Vidare måste han ta upp brunnen och se till att vi kan lyfta ur pumpen för reparation. Murarna är klara på onsdag så då kanske vi måste ta med pumpkillen Julius for reparation av pumpen. Åkte hem med Alex när grindarna var klara och passerade stan för att betala elräkningen hos Java café. Passade på att köpa mig en kycklingpaj till kvällen som komplement till en stor avocado. Det var sent och jag satt utanför mitt rum och njöt av ett glas vin till maten plus den varma vinden, sen godnatt.
Söndag 29/10 har jag skrivit till er om en händelserik vecka igen och hoppas ni läser hur livet i Uganda kan te sig.Tack för allt stöd från er – ni är viktiga!!!!!
Varma hälsningar från Marita
Herregud så du jobbar o kämpar. Jag blir alldeles slut i huvudet nör jag läser, men så stolt och beundrande över dig, fantastiska starka fina människa. Lyckos alla som får din hjälp. Var bara rädd om dig, vartenda steg du tar, det har du lovat. ?
Det tar alldeles andan ur en när man läser om allt som händer och hur saker och ting inte fungerar. Det måste ju hända lika mycket och lika ofta när du inte är där, 98% av tiden, och hur löses saker och ting
då? Somliga saker är ju helt akuta och kan inte vänta. Du gör i alla fall en storartad insats, Marita, jag håller alla tummar för fortsättningen.