13/2: Vaknar av bönesången och fågelkvitter kl 6, lite tidigt att bli väckt men bra tid att skriva i dagboken. Mina nätter här är lite hopplösa med en vänsterhöft som bråkar. Behöver promenera varje dag, vilket inte är så lätt de dagar jag inte går till skolan. Gick till gudstjänst i Namirembes kyrka. Väldig kontroll av militärer, hel genomsökning av kroppen och väskan samt sen desinfektionsmedel. Efter en timmes predikan om ledarskap gick jag, trodde att prästen nu skulle prata om att skolorna öppnat och att alla hade börjat jobba men inte en mening om detta. Kändes tyvärr som en politisk föreläsning.

Asuman hämtade mig för promenad till skolan, möte med alla stipendiater. Hajrah kom först och Sarah deltog från lärarna. Hajrah är åter i secondary 5 och var nöjd att hon inte hoppat av och börjat jobba på en Forexbyrå traida bitcoin. Hajrah lever med syster Harriet och mamma, som har psykiska problem sen pappan övergav familjen. Mamman arbetar med att sopa gator långt från hemmet och tjänar 8 000 shilling per dag = 2 dollar. Om hon inte går kostar bussen 4 000 per dag. Total inkomst per månad 200 000 eller 100 000 till hyra och mat. Då Hajrah tidigare fått gå utbildningen gratis p g a bra resultat har vi med avdrag för 70 000 shilling per termin gett familjen resterande avgift till mat. I dagsläget om hon får stipendier blir det ett tillskott till familjen med 330 000 shilling då avgiften är 400 000 per termin. Tyvärr har Hajrah betalat första avgiften för sina intjänade pengar under lockdown för syster Harriet och nu vet ingen vem som ska betala nästa avgift. Hajrah tror att Harriet också ska få stipendier. Inte en lätt situation men vi sponsrar Hajrah inte Harriet. Hajrahs högsta önskan är att få en telefon.

Allans mamma dog under lockdownperioden och han bor med mammans syster, hennes barn och sin egen syster som är 15 år. Pappan har ny familj och ger inte en krona till sina första barn. Har träffat honom flera gånger och ska prata med honom om att han måste ta hand om systerns utbildning. Allan har arbetat på ett byggföretag under lockdown och konstaterat att han nog vill utbilda sig till civilingenjör inom byggsektorn. Allan går nu i secondary 6 och ska ta sin national exam i november. Han bor i Nansana ca 1,5 mil från skolan, varför vi gett honom 2000 i busspengar per dag. Han ber nu om 6000 per dag då alla priser ökat. Eftersom han går sista året och behöver prestera bra anser jag att vi ska bistå honom med det. För att få fri utbildning på ett universitet måste man har topresultat. Precis som för Hajrah har vi betalt alla skolavgifter, böcker, skoluniformer m m. Allan har en telefon. Ev måste vi stödja ännu mer detta år.

Sharon bor med sina 4 kusiner i farfaderns hus. Sharons pappa dog för ett antal år sedan och mamman bor med tre bröder i Nansana. Farfadern, som är gammal och inte helt frisk, har en halv acre = ca 2 200 kvadratmeter att odla på ute på landet. Han kommer till stan varje helg och lämnar lite mat. Men för det mesta lever de på gröt som betalas av äldsta pojkkusinens lön. Systrarna som åkte för att jobba i Dubai och lämnade två små barn med kusinerna har fortfarande inte kommit tillbaka. Pojkarna har man placerat ut på landet hos någon släkting. Sharon är duktig och berömmer maten de får i skolan. Hon har också en önskan om en telefon. Både hon och Hajrah säger att de inte kan delta i gruppdiskussioner utan telefon. Om skolan har WIFI är oklart, ska Asuman kolla.

Alla tre har fått coaching under lockdown från olika lärare, som fick arbeta i smyg för att inte bli upptäckta av inspektörer, varför vi inte fått något kvitto på denna kostnad 750 000 = 1.875:-

Josephines pappa dog 2019 och hennes mamma är alkoholiserad, varför hon inte kan bo där. Hon  mår bra och bor nu hos frun till sin morbror. De har mat i familjen och hon åker buss varje dag till

utbildningen hos St Elisabeths skola. Dirisa har gett henne 10 000 shilling per vecka. Hon har telefon. Är medveten om att våra villkor för utbildningen var att de startar en business tillsammans och bidrar med en del till skolans framtid. Hon kändes verkligen nöjd med tillvaron nu och har telefon.

Thanavi bor i början av Nansana så hon bussar till skolan. Familjen stöder henne med medel och mamman och styvpappan har inkomster. Hon har också telefon och gillar utbildningen inom sömnad och design.

Maria, som är klar med samma utbildning, sa att hon inte fått något certifikat. Dirisa ska ordna det. Maria vill också arbeta tillsammans med Josephine och Thanavi och de behöver symaskiner, helst elektriska.

Ska besöka Maria och efterhöra om hon lyckats sälja de artiklar hon sytt. Vi behöver diskutera lite marknadsföring med de plus var de kan sitta och arbeta tillsammans. Dirisa funderar om plats finns i någon av lokalerna i skolan. Marias klänning på medsänd bild har hon sytt, den helröda.

Patricia har hoppat av utbildningen för andra gången. Blev med barn igen. Har inte träffat henne men pratat med mamman som är förtvivlad. Mannen, samma som till förra babyn, kan inte ta hand om henne varför hon kommer att flytta tillbaka till mamman.

Margret har gift sig och fött barn. Vi vet inget mer om henne. Har bett om hjälp från Dirisa och Sarah. Mamman finns i området så det borde fungera att nå henne för klargörande om situationen.

Alice och jag jobbar vidare på att hon ska få ett jobb. Vi skriver ansökningshandlingar till olika organisationer som vi tror är i behov av socialarbetare.

14/2: Oj oj vattnet försvann när jag stod i duschen. Kom inte på hela dagen. Här firas Alla Hjärtans Dag med fest på kvällen. Hade ett planerat möte med en person som skulle hjälpa oss med golven i grisstiorna. Kom inte på hela dagen. Otroligt dålig disciplin här. Sen försvann internet totalt från Telekom. Bestämde mig för att bjuda Asuman och hans flickvän på middag här. Blev en trevlig kväll.

Dirisa meddelade att han trodde att vi snart skulle ha en accepterad NGO här , avvaktade besked från KCCA distriktet. Det betyder att de befrias till viss del från bankavgifter.

15/2: Vaknade av ont i magen. Oh vad åt jag igår för olämpligt mer än grillat hårdstekt kött av gris, kyckling och get. Inget vatten att spola med och ingen dusch. USCH inte kul. Klädde på mig och gick till hotelldelen som hade vatten. Var dålig hela dagen och sov i omgångar. Åt kokt fisk och potatismos. Inte en bra dag alls.

16/2: Ingen hade talat om för mig att det var Public Holiday, ingen i skolan. Fortfarande inget internet men vattnet hade kommit tillbaka. Planerade möte med Dirisa för den 17/2. Pratade lite tomtpriser med en kille som jag känt här sen 10 år. Verkar som om priserna ökat med minst 1 miljon per acre per år. Sa till mig att vara försiktig med vilken värderare vi väljer, finns många skummisar. Sen väntade jag på nr 2 som skulle komma och prata om golvreparationer. Kom inte på hela dagen.

Pratade med min granne på kvällen, Robert blivande läkare inom ortopedi. Berättade att uppe i gas- och oilområdet byggs en ny flygplats samt att intresse för griskött är stort i området. Han har själv sålt dit. Finns många kineser här som tycker om griskött. Mycket stor expansion i denna trakt, som ligger på samma väg som vi har till farmen s k Hoima-road.

17/2: Till skolan med bil för jag behövde ta ut pengar. Kan inte gå med 2.500:- i ryggsäcken, då alla ATM är öppna så alla kan se att någon vit tagit ut pengar. ATM har beväpnade män på plats med en kalasjhnikov. Gick igenom mina frågor med Dirisa efter mötet med stipendiaterna. Undrade om han noterat att examinationsavgifterna måste betalas i tid annars blir de dubbelt så höga. Vidare undrade jag om lärarna ansökt om de 200 000 ugx som alla lärare i privatskolor skulle få enligt tidningen igår. Åkte hem till 13 för att möta min vän Apollonia, tidigare kvinnominister i Buganda parliament. Vi har känt varandra sen 2002, fanns i Röda Korset som volontär då. Vi hade en trevlig eftermiddag men tyvärr berättade hon att hennes andra man övergivit henne för en annan kvinna. Inte roligt att höra då Apollonia för sex år sen fick en stroke, som delvis förlamat henne i ett ben och en arm. Hon hade lite tips på ev personer som kunde ta över farmansvarsrollen. Jag fick prata med båda och speciellt kvinnan tyckte jag lät väldigt bra. Hon var villig följa med ut till farmen och titta. Skönt att ha någon att prata med som förstår situationen här. Kulturen är så svår här att ibland känns det som man efter 11 år här fortfarande står på NOLL. Kvällen avslutades med att jag pratade med mina barnbarn Love, Matilde och Kalle – kändes helt underbart att höra deras röst och att de mår bra.

18/2: Förbereder mötet som vi ska ha på eftermiddagen kl 14. Vad ska hända nu när vi inte fått dokumentet från Ricode förrän kvällen innan och utan budget.

Dirisa, Sarah och Ann kom i tid. Charles meddelade att han inte kunde komma, var tvungen stanna i skolan. Daniel sitter i trafikkaos och planerar att komma klockan 15. Viss frustration inledde mötet.

Ann höll bön först. Kanske lugnade lite känslor. Dirisa tyckte att förslaget från Ricode kommit för sent, var lovat den 14/2 så han kände sig inte helt förberedd. Daniel ville börja med administrationen.

Efter en lång diskussion gick Dirisa med på att de accepterar att vi ska ha en ekonomiansvarig på plats, som ska sköta alla nödvändiga saker kring ekonomin samt även se till att vi får ett systematiskt system för skolavgifterna. Sen diskuterade vi svårigheterna att få in skolavgifterna. Hittills endasst 69 betalt olika mycket. Både Daniel och jag pressade på om att de måste informera mycket mer till alla familjer som inte varit på plats den 27 november, då Dirisa hållit info i området. Lovade påminna varje vecka och skicka lappar med barnen.

Vad gäller farmen beslutades att Daniel ska presentera en budget senast den 21/2. Vidare bad jag Dirisa ta tag i varför grannen startat tegeltillverkning intill vår landgräns och på så sätt påverkat vår jord i det området. Vi kan inte heller acceptera att grannen fortfarande anser att han äger 1 acre av vår mark. Vårt villkor är att detta måste lösas om vi ska göra en omstart av farmen. Dirisa meddelade att han vill att vi ska ha en ny MOU = avtal mellan Kasubi Children Centre och Kasubi Friends. Sa att jag var tveksam måste efterhöra med styrelsen. Däremot om vi beslutar att administrationen och farmen ska skötas av Ricode måste vi ha ett avtal mellan tre parter, som ska göras av vår advokat Isaac Bakayana. Han är förberedd på det.

Daniel och jag satt kvar till 19.30 och diskuterade hur komma igång med renoveringarna och när eftersom jag vill vara här när det görs. Vidare hade vi en lång diskussion om han och Charles verkligen inser vad en nystart av farmen innebär för deras del och att det faktiskt är medel som vi satsar, vilka getts från privatpersoner som tror på oss. Daniel säger att de inser att det blir mycket jobb men de tror verkligen att det går att göra farmen lönsam för skolan i framtiden. Känns bra att vara rak här. För min del känner jag just nu enormt ansvar för hur vi ska lösa både administrationen och farmen. Förtroendet som lämnats till oss från bidragsgivarna känns inte helt lätt.

Kvällen avslutades tillsammans med blivande doktor Robert, som köpte en avocado och samosas till mig. Många intressanta diskussionsämnen från denna blivande doktor.

19/2: Skickade brev till styrelsen och träffade Jackie, bjöd på lunch. Hon arbetar inom regeringen med lagfrågor bland annat korruption bland sponsormedel till regeringen. Hade en bra diskussion med henne om ett advokatsamfund som bedömer advokater National Law Society. Vidare tipsade hon om District Environmental Officers som kan tala om ifall tegeltillverkningen bredvid vårt land är godkänt.

Innan jag träffade Jackie hämtade jag Shamim med taxi för shoppingrunda i stan. Hur denna stad har växt och växer med många nya byggnader är märkligt under en lockdown. Som vanligt full kaos i trafiken men Vincent, som körde, följde med oss till affärerna. Handlade skolbag, trosor och BH, bäddset och ficklampa till Shamim. Härligt att se att hon mår bra och trivs med sina studier. Ska möta hennes lärare i nästa vecka.

Vilade en stund på eftermiddagen efter lunchen och pratet med Jackie.

Tog en stilla kväll på altanen och lyssnade på musik från barerna i stan. Saknar väldigt mycket musik här, har inte hittat rätt ännu i gratisvärlden.

20/2: Skrivit till er och nu är klockan 14 så jag är hungrig. Det blir fruktlunch av papaya och mango.

Ta väl hand om er tills vi hörs nästa gång,

En lite ensam Marita