14/2: Mötte Thanawis mamma och Thanawi i skolan. Thanawi var sjuk igår när vi hade genomgång med föräldrarna. Enligt rektorn i Our Lady of Fatima är Thanawi en lovande elev, intresserad och aktiv. Hon bor med sin mamma och en ny pappa, som har jobb och två bröder + en baby på 1,5 år. Thanawi har lite långt till skolan men är lovad taxi. Åkte till DTB bank för koll om avgifter m m – inte kundvänliga. Daniel måste åka till ett möte så Lawrence och jag gick till EKO bank där vi mötte en man som var riktigt trevlig och dessutom kände till Bulemezi, där vi har farmen – han kom därifrån. Gick till Uganda bookshop men hittade inte våra böcker som lärarna gjort en lista över. Slut igen och hungriga – blev Eko Bravo – ägd av en somalier. Vem vet, piratpengar kanske! Till afrikamarknaden för att hämta beställda smycken – gissa om de var färdiga – inte alla förstås. Blev sur för de hade haft mer än 14 dagar sen beställning. Åkte och köpte orange vattentank till skolan och tog med oss snickaren Richard för mätning av nya bänkar. Beställde 30 stycken av samma kvalitet som förra året. Har pratat med alla elever om att de inte får hacka med pennorna i bänkarna – på fråga vad de trodde bänkarna kostade var svaret 10 000 shilling (28:-). Lite intressant uppfattning om pengar visade sig här – de kostar 70 000 shilling/bänk. På bänkarna sitter minst 3 stycken elever. Valentine fest i trädgården på Namirembe – kändes ensamt så jag gick upp och la mig och lyssnade på bra musik från festen.
15/2: Upptäckte att eleverna fick en mugg gröt på föregående eftermiddag när vi kom från stan. Dirisa förklarade att många av dem fick vara kvar i skolan till 19 för att inte springa omkring i området och flera av dem fick inte kvällsmål. Lämnade min kära dotter Maries glasögon till den handikappade skolan i närheten av Namirembe. Vilken insats de gör för de handikappade har – vi har tidigare lämnat glasögon eftersom de har en ögonläkare som kollar styrkorna innan användning.
Träffade rektorn John för att gå igenom vad eleverna sagt angående så många olika lärare. De har examinatorer som kommer utifrån – kan vara anledningen till missförstånd ang. lärarna. Bad att få en lista över lärarna för vi behöver uppföljning nu varje månad av vår lärare Sarah och Dirisa. Att ha elever från ett slumområde kräver extra mycket kontakter om något börjar gå fel. Träffade Winfred och Shamim och gav de sina fickpengar, övriga behov samt för Winfreds del även coaching för att komma i kapp efter sin sjukdom. Winfred började säga att hon efter Secondary 4 skulle jobba. Det satt jag stopp för direkt – kan nämligen vara ett krav från hennes faster. Winfred ska utbilda sig till midwife, dvs barnmorska, punkt slut.
Tillbaka i skolan presenterade Dirisa eleven Hagarie som gjort bäst i hela området Kasubi och inte hade möjlighet att studera vidare. Vi besökte hennes farmor och diskuterade hur vi skulle göra. Till slut kom vi fram till att hon får börja i secondary 1 på fredag, jag betalar första terminen och Dirisa ger henne skoluniform och böcker. Hoppas på att hitta en sponsor när jag kommer hem. Dessutom ska hon bli brevvän med mitt barnbarn Alicia, vilket jag tror blir riktigt bra – har brev från Hagarie med mig.
Dirisa och jag lunchade och sen åkte Lawrence och jag till Vattenavdelningen och efterlyste vårt prov på brunnen, som skulle ta 5 dagar men nu tagit snart 10 – får det i morgon kl 10. In i röran med bilar letandes efter bokhandeln Angeline för att köpa böcker enligt listan från Ann. Vi lyckades efter 3 timmar få ihop allt vi behövde till en stor summa, nästan 700 000 shilling. Väldigt svårt få 7 procent i rabatt men då gav jag mig inte. Nu var det dags att dra genom all trafik – kallas har hela tiden JAM.
Nu har jag en dag av packande framför mig innan jag ska säga bye bye till alla i skolan och göra ett sista försök att få de smycken som ej levererats i tid. Ska dessutom ta emot en tysk grupp som ska besöka skolan i morgon. Reser hem vid 3-tiden härifrån och landar i Sverige den 18/2 vid 9-tiden. Tyvärr har jag en skadad tå med mig – fastnade i myggnätet i natt och rev upp min kartnagel – inte så kul. Verkar som den här resan bestått av en del små olyckor – så bättre lycka nästa gang hoppas jag.
Tack for all support från alla lärare, elever och övrig personal!
Tack för att vi får följa dig genom din dagbok och att du tar dig tid att skriva när du har så mycket annat att göra. Kram på dig och välkommen hem, Kasubis ängel!