På morgonen den 4/11 blev jag hämtad av Jane, vår Ugandiska/Svenska styrelsemedlem, och på väg till advokaten köpte vi en mikro till henne, för Stockholmspris. Isaac Bakayana hjälpte oss med frågetecken kring farmen och skolan. 750 kronor för en timmes konsultation – vissa är välmående här. Jag besökte Jane i hennes hem samtidigt som vi tittade på valkampanj från Bisege. Det är val nästa år i februari och just nu mycket aktiviteter kring detta. Det finns oppositionspartier men valet är redan avgjort enligt folket – Musevini ordnar det.

Efter en åskvädersnatt väcktes jag av gräsklippningsmannen kl 7. Utan maskinskydd är det vedervärdigt – har klagat inte en gång till. Träffade snickaren Richard som gjort bokhyllan i skolan. Tog mått för nya bänkar till de äldre eleverna som nu vuxit ifrån sina gamla bänkar. Bad om bättre kvalitet på virket och fick ett nytt pris per bänk, ca 170 kronor. Tidigare har vi betalt 120 kronor för dålig kvalitet. Pratade med eleverna om att de inte får rita på bänkarna eller skära i dem – lite miljötänk behövs.

Nu var det dags för matleveranser till stipendiaterna Maria och Margret. Vi tågade iväg till marknaden och köpte 2×50 kg supermajs + 2 x 30 kg bönor, ca 350 kronor per familj. Leveransen skedde på cykel till respektive stipendiat och vi gick dit och överlämnade maten till deras föräldrar, se bilder. Margrets mamma dansade av lycka – de är 9 i familjen som åtminstone får mat under regnperioden nu i november. De häftiga regnen förstör väldigt mycket i deras enkla bostäder.

 

Besökte Daniels fru Rebecca, hans pappa och systrar på eftermiddagen. Pappan är 95 år och kan berätta om tiden under de 5 kungadömena i Uganda samt 7 traditional rulers. Det har varit demokrati här första hälften av 1900-talet. På väg hem ringde våra vänner sen Röda Korset-tiden, Deborah och Samuel, och sa att de väntade på hotellet. Vi bjöd dem på middag och fick lite tröst för problem vi haft under tiden här. Inte lätt att arbeta här, allt tar evigheter och enormt mycket prat om ingenting.