Denna gång anlände jag tillsammans med mina barnbarn Alicia, Ida och deras mamma Elin 04.15 till Uganda. Det var härligt att ha sällskap speciellt med tanke på att jag i slutet av oktober opererade min andra höft. Resan gick bra och vi sov bara några timmar innan vi fick skjuts till skolan. Härligt att möta alla och Dirisa tog hand om Elin och barnen för rundtur. Själv blev jag upptagen av Daniel och Florence, som var på plats. De hade haft möte i fondkommitteen ang hur våra nerskickade medel skulle fördelas. Fondkommitteen består av ordförande Daniel, Florence (WTO ekonom), rektor Sarah och studierektor Ann samt Allan (kan farmen). Deras ansvar är att varje termin under 2023 och 2024 hantera det kvarvarande kapitalet tillsammans med Kasubi Friends och rapportera. Tanken är att merparten ska gå till investeringar för framtiden. Skolavgiften som idag är minst 50 000 uganda shilling (UGX) ska i huvudsak täcka alla utgifter inför framtiden om farmen bidrar på ett bra sätt. Första dagen avslutades på Namirembe med en BBQ middag, lite segt kött i förhållande till Sveige var kommentaren.

Lördagen tillbringade vi i skolan med en promenad genom områdets secondhand marknad och upplevelsen av att hoppa över fyllda kanaler med sopor. På eftermiddagen åkte vi till ett lyxhotell för att bada och äta lunch, lite också för att se vilka skillnader man kan leva under. Ida blev förtjust i en katt som skadat sig och lite omtanke om katten ägnade vi oss åt genom att be receptionen skicka meddelande till Ida om tillståndet. Att se barn lida är inte lätt t ex när de står och knackar på bilfönstret och pekar på munnen eller ligger halvsovande eller sjuka på trottoaren. Söndagen träffade vi alla stipendiater och gick igenom läget för de. Vi bjöd på lite samosas och läsk under tiden att alla informerade om sin situation. Josephines morbror har låtit henne förstå att hon inte kan bo kvar där utan måste ta med sin lillebror, 3 år, någon annanstans. Men någon annanstans finns inte, båda föräldrarna döda i alkoholmissbruk. Vi får försöka lösa situationen. Vi gladdes åt att Shamim klarat sin sjuksköterskeexamen och att Allan gått ut secondary sex med scoring 19, som ev bidrar till att han får stipendier från regeringen att studera vidare på universitet, ev till arkitekt. Kommer att skriva mer om stipendiaterna i ett separat nyhetsbrev. Vi var på dansshow på kvällen med ugandisk kultur och mat. Väl hemma packade vi  då vi skulle på Safari i tre dagar.

Safarin var fantastisk och vi såg alla BIG FIVE och mer därtill plus bodde på ett superhotell med utsikt över Nilen och med båtfärd till Murchinsons fall. Jag blev som vanligt attakerad av en tsetsefluga och fick stora utslag och svullnader på benen. Hade som tur var med mig tre olika mediciner så det fick var med det, en vecka tog det att försvinna. Vi avslutade safarin med att vandra i ett område med noshörningar, som föds upp där eftersom dessa hade utrotats under Idi Amin tiden.

Väl hemma åkte vi till farmen på torsdagen och vandrade där runt bland sötpotatishögar och uppodlat för plantring av majs. En jobbig resa med galen trafik och dåliga vägar sista biten. Barnen var väldigt tåliga men denna resa hade de kanske kunnat vara utan. Var i skolan på fredagen och lämnade alla leksaker vi hade med oss plus köpte backar och på kvällen hade vi BBQ party med musik på vårt hotell för all skolpersonal och alla stipendiater, en riktigt lyckad kväll med bättre kött denna gång då jag bett om att använda papaya till att mjuka  upp köttet. Lördagen var vi i stan och gick på Afrikanska Marknaden för inköp till hemfärden. På kvällen packades det och mitt i natten till söndagen kl 2 åkte vi alla taxi till flygplatsen för avvinkning. Jag sov och  vilade hela söndagen efter en härlig vecka. Alla i skolan och på hotellet frågar efter Ida, Alicia och mamma Elin. När kommer de tillbaka?

Jag tillbringade måndagen i skolan och besökte alla i förskolan, som nu består av en babyklass och en middleklass i samma rum, 35 stycken. Endast en förskollärare var kvar av fyra, vilket inte kändes så bra men förklaringen var att föräldrar klagat på deras beteende och oro i klasserna. Tre nya hade anställts och ska kolla deras examen senare. Det är bra att sitta med för observation av vad som fattas och denna gång tyckte jag att det fattades någonting att sitta på när man vill leka i ett hörn, inköpte en matta. I Topklassen, förberedande för Primary 1, fanns två nya lärare som hade bra ordning och där fanns 45 elever.

Hann med att sitta ned i Primary 1, där Phiona har 45 elever. De kändes små men eftersom alla efter covid fick hoppa över en klass så var det förståeligt. Primary 2 med Yaliat hade 35 elever som hade genomgång på engelska. Som vanligt är mycket i undervisningen att skriva av tavlan och sedan repetera högt plus sist lite frågor från läraren. Jag eftersökte böcker igen, vill ha klart hur mängden som begärts för inköp är ok då man inte använder böckerna. Åkte med Shamim  för att lösa ut hennes examensbetyg. Fått meddelande om att 290 000 ugx fattades. När vi kom dit var det bara 48.500. Undrar vem som skulle ha de andra pengarna. Sen ville Shamim söka jobb på en klinik, Kawala. Vi åkte dit och där fick vi klart för oss att där fanns bara volontärjobb samt att regeringssjukhusen annonserar i tidningen när det är dags att söka jobb och ingen vet när. Envis som jag är lyckades jag få fram att man kan åka till ett Servicecenter och efterfråga datum angående anställningsprocessen. Hur kan allt vara så himla besvärligt???

På tisdagen hade jag och Sarah, rektorn, bra samtal om framtiden och nödvändigheten att få iväg en uppmaning till vårdnadshavarna att betala skolavgiften samt att ha ett möte med de, helst under den tid jag är här – lovat Dirisa sitta lugnt och fint och lyssna. Är lite orolig då de inte fått in mer än 3 miljoner av 31, som de budgeterat. Men de har utgått från att de ska ha 422 elever vilket inte stämmer utan nu är det 344. Besökte även klasserna Primary 3 och 4. Där hade jag en diskussion med Yamada om att de saknar rum för laborationer, vilket vi ska försöka få till snarast. Det är nödvändigt att ha något rum för att göra tester i både fysik och kemi. Vi vet att det är två svåra ämnen som många har problem med när de kommer upp i secondary 1, dvs de som ev kan fortsätta sina studier.

På onsdagen den 8 mars var det Public Holiday, dvs Kvinnodagen. För mig var det en vilodag och som vanligt hittade jag inga aktiviteter runt kvinnor i Kampala. Förra året gick jag till Pingstkyrkan men nu fanns inget där heller. Tog det lugnt och försökte planera hur vi ska få igång en syverkstad och ett utbildningscenter för IT kompetens samt andra investeringar.

Torsdagen tillbringade jag i skolan med att besöka Primary 5, 6 och 7. Primary 5 hade en riktigt intressant lektion ang arkeologi i Afrika så vi hade en hel del diskussioner tillsammans med läraren Jonathan. Primary 6 och 7 hade Corrections på engelska prov som de haft vecka ett i skolan och där störde jag mest. På eftermiddagen kom Dirisa och vi diskuterade en del ang Alice, som fortfarande inte fått något jobb som socialarbetare utan åker runt och städar. Hon har liksom tappat stinget, varför vi diskuterade om hon kan göra något i skolan. Dessutom måste vi diskutera med fondkommitteen om de anser att Asumans och Alice projekt kan fortleva.

På fredagen åkte jag med Dirisa i hans nya bil till farmen. Vi fick motorstopp och var tvungna be om starthjälp. Regnet vräkte ned och blixtar och åska förföljde oss hela vägen till farmen. Asuman var med som stöd till mig när vi skulle promenera igenom alla de 15 acre vi har där. Efter en promenad på tre timmar var jag rätt slut men hade i alla fall konstaterat att de planterat majs på de flesta ställen och att de också hade nästan färdig sötpotatis, som tittade ut ur högarna. Enligt Dirisa kan de variera barnens mat med sötpotatis emellanåt samt bönor och majs andra dagar. Barnen är superförtjusta i sötpotatis. Vi diskuterade också att ta bort mangoträden som blev förstörda i branden som var 2019. Där ska istället planteras mer sötpotatis. Att ha två stora hus utan grisar känns fel varför jag och Elin diskuterat att getter kanske är en lösning, kräver gräs och resterna efter man gjort majsmjöl. Dirisa har startat en kycklingfarm på idag 260 stycken. De lever på majsresterna och vatten. Få se vad detta kan ge i inkomster. Väl hemma klockan 20 var jag rätt mör och hoppade i säng med en sandwischmacka plus vatten.

Idag lördag har jag haft ett tretimmars möte med en av stipendiaterna och gått igenom hur Maria tänker att en syverkstad ska fungera, dvs för henne som ledare tillsammans med Josephin och Thanawi. I deras utbildning i sy- och design ingår inte ett ord om ekonomi och marknadsföring så det var vad vi sysslade med i tre timmar. Jag tror på Maria och hon fick ett antal uppgfter av mig att ta reda på så vi kan göra en affärsplan plus ta ställning till om de ska starta ett bolag, registrera ett märke typ Maria för viss design hon faktiskt har. Vi ska träffa Josephin och Thanawi nästa onsdag för fortsatta diskussioner.

I kväll ska jag gå ut och äta med min chaufför Lawrence, är trött på maten här nu och behöver lite musik.

Varma hälsningar från alla skolbarnen och personalen i skolan till alla som bidragit till att skolan fortfarande finns,

Marita