5/2: Småregn och lite kyligt på morgonen, sovit riktigt bra. Skrev rapporten till er, vilket måste ske i receptionen som har bra WiFi. Ägnade eftermiddagen åt att vila och läsa boken Patria om separatiströrelsen ETA. Tack Lisbeth för det boklånet. Vid 4 kom vår stipendiat Shamim i en lånad klänning och handväska. Såg förtjusande ut med sina 20 år. Hon berättade hur de överlevt i hennes familj under Covid-tiden. Hela familjen, 16 barn plus Shamim, mamman och styvpappan hade bl a köpt mat för Shamims fickpengar/månad = 250 kronor samt extra medel från oss. Fick inga bidrag från regeringen. Vi var tvungna att anpassa oss vad skulle vi göra sa hon. Hon är mager nu i sin lånade klänning. Denna modiga vuxna Shamim säger att hon gör allt för att få bra betyg och hon älskar sina patienter. Hon stöttas mycket av sjuksyster Barbara, som meddelat oss att hon är väldigt duktig och på alerten. Vill jobba på Lubaga sjukhus, där hon nu går kanske inom medicin eller gynekologi. Hade med en fråga från sjuksyster Barbara om vi kunde hjälpa en flicka som just börjat sin utbildning men förlorat båda föräldrarna i en olycka. Mitt svar NEJ tyvärr om inte någon som läser detta har möjlighet. Shamim har sin National Exam i slutet av februari och om inget oförutsett inträffar i landet tar hon sin sjuksköterskeexamen i januari 2023. Vi åt middag tillsammans och då ville Shamim åka till sin mamma på kvällen. Hade inte tillåtelse till det eftersom jag pratat om detta möte med Barbara inget annat. Hon ringde Barbara och fick ok att sova över hos mamman, som hon inte sett sen augusti 2021. Shamim berömmer alla lärare på skolan och säger att Lubaga sjukhus är högt rankad i Uganda.

6/2: Söndag helt slut efter en natt utan fläkt, slutade fungera vid midnatt. Förberedde mig inför mötet med Dirisa på måndagen. Fick ett trevligt samtal från min bästis, vilket verkligen uppskattades. Kände mig ensam i detta kaosland.

7/2: Hade bjudit Dirisa att komma till mitt rum på Namirembe för att få lugn och ro. Han pratade om sin resa till Kairo, Bahrain, Bagdad med landslaget Crane, där han är Regional Manager för Kampala. Finns 8 Managers i hela landet. Bad om ursäkt för att inte ha kommit till mötet med Daniel och Charles men de missade en anslutning, som bara gick en gång per vecka. Framförde många tack från barn, stipendiater och lärare i Kasubi som fått ta del av det vi bidragit med i form av majs och bönor vid flera tillfällen. Även lärarna var mycket tacksamma för att de fått lön på lite olika sätt dvs hel ibland och halv däremellan. En tråkig sak framfördes att Patricia, som vi gett en andra chans, nu var med barn igen. Dirisa hade pratat med mamman som bara gråtit ut sin förtvivlan. Josephine och Thanawi går i St Elisabeths skola. Hajrah, Sharon och Allan är i Secondary 5, 4 och 6.  Dirisa sa också att många i Kasubi kommit hem till honom och bett om mat men de har endast kunna hjälpa de som gått i vår skola.

Sen förklarade jag situationen i Kasubi Friends beträffande beslut från årsmötet att vi fått förtroende att lösa administrationen och farmen under 2022 samt att vi tacksamt mottar bidrag under 2022. Då de som vi vill ta hand om administrationen inte hunnit presentera sig för Dirisa beslutades att vi skulle ha ett styrelsemöte den 10 februari kl 14. Jag framförde min farhåga om farmen då några grannar startat tegeltillverkning nära vår landgräns och det kom in en del vatten på vårt land därifrån. Dirisa ska undersöka saken, vidare hade åter igenom brunnit i fruktträdgården. Dirisa ska tala med ordföranden i området så att det bli klarlagt att det inte finns någon osämja som förorsakar dessa båda saker till vår nackdel. Det blev ett långt möte under lugna former.

8/2: Promenerade till skolan och då får man hicka när man ska ta sig över den stora korsningen. Finns signaler som ingen accepterar och att inte bli dödad där är en tillfällighet. Förbaskade sopor som växer över allt. Hur kan det vara så svårt under 10 år att få igång en sophantering i en sån här stor stad. Och varför tar inte några av de stora välgörenhetsorganisationerna tag i detta problem?

Gick igenom att alla utbetalningar av löner under två år signerats av lärarna. Dirisa beklagade att vi tappat två duktiga lärare, Iga i fysik och Mariam i biologi. En förskollärare har också slutat, varför idag endast finns en babyklass och en topklass(förberedelse för primary 1). Då skolan börjat ta skolavgifter på 50 000 UGX per termin bad jag att få se kvittoboken. Här krävs att vi får ett system eftersom många gör avbetalningar.

Dirisa och jag promenerade till Secondary där vi pratade med rektorn Charles. En otrolig optimist. Alla våra elever är duktiga och kommer att gå vidare på stipendier enligt honom. Låter bra tills vi ser det. Förhandlade ner terminsavgiften från 500 000 till 400 000 för Hajrah, Allan och Sharon. Sen har vi betalt skoluniformer, t-shirts och tröjor, samt böcker inklusive skolavgift termin 1 till en sammanlagd summa av ca 6 000:-. Sen träffade vi alla på deras rast och bestämde att på söndag den 13 kl 2 ska vi ha en träff med alla och bjuda på lite samosas och läsk. På vägen hem passerar vi Patricias mamma för att se om Patricia var där. Bad henne stiga ut ur det mörka kyffet där två små barnen 2-åring och en 5-åring tumlade omkring. Sa att vi vill träffa Patricia innan vi åker hem och att vi önskar ett brev med ursäkt från henne till Nacka Rotary, som gett henne en ny chans, som hon nu förstört med att bli med barn igen. En liten kommentar från några kvinnor jag har runt mig är att män här tar av kondomen i samlaget. Gick igenom Dirisas utlägg i januari innan jag och Asuman promenerade tillbaka till Namirembe. Satt mig i receptionen för att få iväg underlag till Mona, vår kassör. Medel måste skickas på onsdagen. Dödstrött

Fick jag med mig kyckling och mango till rummet, sen somnade jag till Patria.

9/2: Åt frukost med en ung socialarbetare Maria. Sen flyttade det schweiziska paret Elfie och Biat till mitt bord. Ville höra hur man betalar en advokat här. Alldeles för dyrt det vi betalade tyckte de. Vi vet det men han är bra och på vår sida. Asuman kom upp med några telefoner som en god väns syster skänkt men vi inte hade laddare till. iPhone 3 lite gamla men här får barn inte telefoner förrän de är 15 år så kanske Daniels barn blir lyckliga av dessa .

Resten av dagen ägnade jag åt att gå igenom alla dolument som Ricode skickat om farmen samt reflekterade själv över vad som kunde bli bra respektive dåligt.

Det är ett svårt beslut att ta om vi ska sälja farmen eller låta Ricode starta om med en del av de medel vi har kvar. Resterande ska gå till skolan. Det man inte får glömma är att om det går att få en vinstgivande  verksamhet på farmen så gynnar det både skolans elever och lärare samt ev framtida investeringar.

10/2: Vaknade av höga dunkar från den nya baren 5.25, omöjligt somna om. Dusch och hårtvätt i lite för kallt vatten. Kocken skulle koka havregrynsgröt till mig. Oj vad hade de gjort – någon grynig massa dök upp. Frågade efter decilitermått – stor förvirring vad är det. Blev ingen gröt – orkade inte fortsätta förklaringar om mått.

Mötet startade kl 2 och alla från skolan var på plats i tid till lunchen, som vi bjöd på. Fick ihop ett dambord och att damerna fick ta mat först. Daniel och Charles försenade och fick äta i konferensrummet.

I korthet försökte jag förklara varför vi ville att administrationen skulle skötas av Ricode, en organisation som Daniel och Charles startat. Dirisa ville inte lämna ifrån sig detta och han visste inte vilka som stod bakom Ricode. Charles förklarade att de skulle inte ta över utan bara vara tekniska rådgivare – vad det nu innebär tänkte jag. Vi kom så långt att Dirisa efter ett tag sa att han kan arbeta med Charles och Daniel som rådgivare. Jag fick återigen förklara varför vi ansåg att det måste bli ordning i administrationen innan vi ger ytterligare medel.

Beträffande farmen blev det inte så mycket diskussion utan alla var medvetna om att något måste göras för att få farmen på fötter. Jag drev att Emma skulle avskedas, vilket beslutades ska ske sista februari när vi fått skörden i hamn. Charles fick berätta om vad de från Ricode ville göra samt blev ombedd av mig att skicka alla papper om deras förslag till samtliga i styrelsen omedelbart. Beslutades att ha ett nytt möte den 18 februari kl 2 då förslag om administrationen och farmen ska sammanställas och presenteras för Kasubi Friends för beslut. Om vi kommer överens ska en överenskommelse träffas mellan Kasubi Friends, Kasubi Children Centre och Ricode med hjälp av ett möte på Isaac Bakayanas kontor.  Vill inte säga att det var ett lätt möte utan mer att det kändes som hela havet stormade emellanåt. Men vi kom i alla fall vidare utan alltför sura miner.

11/2: Till skolan igen, samtalade med Ann, studierektorn. Hon ser fram mot att arbeta med Charles och Daniel, de behöver dessa två i administrationen. Sarah var bekymrad över att barnen fått hoppa över ett helt år. Är väldigt svårt att ta igen. De har fått böcker till varje klass från regeringen, stöttat av bland annat Rädda Barnen. Det hjälper lite men lärarna är hårt pressade. Då många föräldrar till våra barn inte kan läsa så kan inte barnen få hjälp med läxor. Hon vet inte hur det ska gå när de kommer till nationella proven. De har i alla fall extra hjälp via fysikläraren och engelskläraren som kommer 3 gånger per vecka med 2 timmars lektioner. Alla barn är inte på plats än och det känns ganska rörigt med lärarbrist och många barn som inte suttit i en bänk på två år. Hade lyckats få ett samtal mellan Asuman, assistenten, Sarah och Dirisa om att Asuman ska få ha två lektioner i veckan där han leker med barnen. Han ska också ansvara för att allt material som vi tagit med oss ska förvaras i lagret. Vidare ska han se till att barnen inte plockar ner leksaker i fickorna när de går tillbaka till klassrummet.

Dirisa och jag satt och diskuterade om vi måste stötta en del av stipendiaterna med mer medel för att de ska överleva och klara skolan. På söndag ska jag träffa alla stipendiater och gå igenom hur livet är och vad vi kan göra för att underlätta. Promenerade hem och köpte en flaska rött vin på vägen – tyckte jag var värd det efter två veckors jobb.

Min förhoppning är att alla bidragsgivare håller ut under 2022 för det finns många hål att stoppa medel i. Tack för ert förtroende att låta mig vara här och försöka göra så mycket nytta som möjligt.

Stort tack för förtroendet för Kasubi Friends styrelse!

Marita