7/10 Tidig morgon ut i denna fruktansvärda trafik genom Kampala, Chauffören vill hämta tårta hos Sheraton till sin systers barns födelsedag. Drog vidare ut mot Entebbe där vi skulle leta oss fram till ett företag KIGO, som hade skåp till labrummet. Ett stort komplex med inga små skåp att hänga upp på en vägg, inte ens badrumsskåp. Allt måste man beställa i förväg här, bara att acceptera.
Lyckades få tag på filmaren Abbey och överlämna en del underlag till honom för översättning via AI. Det går lite sakta men min förhoppning är att nästa vecka ska vi kunna ta lite filmscener till dokumentären.
Vi fortsatte mot tårtleveransen och vände hem mot Kampala där vi hoppade in i en stor kinesisk butik där eventuellt lösningen finns, Hem och mäta. Åt lite sen gick jag till förskolan och lekte med barnen, de älskar verkligen den duplo, som Redtzerbarnen skänkt. Lite kul att möta lite föräldrar, där tyvärr många inte kan prata engelska utan luganda, vilket gör det svårt för mig att förstå.
8/10 Bjöd Asuman på frukost för att ha möjlighet att prata igenom problemen om broileräggen m m. Frågade om han kunde berätta när Sarah tog emot skolavgifterna, mellan 7-9 varje morgon samtidigt som hon för in det i ett excelark vi får. Frågade senare Dirisa om han inte behövde ett kassaskåp för att förvara medel i. Om vi ska ta emot 30 000 UGX första dagen när skolan öppnar 2025 är summan 10 miljoner. Då krävs verkligen ett bankkonto utöver det vi har. Om möjligt kan föräldrarna öppna ett bankkonto för överföring men här kostar det 100 USD. Vi måste resonera oss fram till hur lösa detta. Det är också ett problem att vara en slumpojke, som Dirisa, eftersom han vet exakt hur knapert det kan vara i en familj även om det är 60 år sen. Svårt se att det även bor folk i ett slumområde av olika skäl, ett kan vara att det är billigare än att hyra i stan.
Mötte kocken Aphia från Namirembe i området plus hennes barn, som fått kläder från oss. Ville visa var hon bodde. Gick rakt på en av styrelsemedlemmarna sen 14 år tillbaka. Han var den hon hyrde av. Lite chockad blev jag av att han satt utan ett ben p g a diabetes. Här har vi ingen specialist på det tyvärr. Aphia visade sina två rum, där inga garderober fanns plus två sängar till henne och två barn, povert med en kokplats av grillkol och några grytor.
Rapport från statistikmyndigheten OBUS har just meddelat att 76% av Ugandas befolkning lever i städerna på ca 220 000 UGX per månad resp 168 000 ugx på landet, dvs 650 kronor respektive 500 kronor. Landet betraktas som underutvecklat och tyvärr har det socio-ekonomiskt gått åt fel håll. Hur kan man leva på detta, därav en stor korruption vid sidan om bland alla från botten till toppen.
9/10 Om någon undrar om jag har tillgång till radio eller TV på rummet är svaret NEJ. Jag tittar emellanåt på CNN i receptionen för att hänga med om kriget står vid dörren. Mina kvällar består av Sudoko och böcker att läsa plus föra dagbok. Läser även Daily Monitor för att följa vad som händer här. Idag var det Självständighetsdagen då stora militärparader befann sig i Mbale på gränsen till Kenya. Jag tog det lugnt och njöt av lite sol, vilken varit lite osynlig. På kvällen dök min goda vän Gloria upp från Kenya tillsammans med sina två barn. Åt middag med dem, roligt med lite andra vinklingar på hur livet är i Kenya. Gloria är pastor i Pingstförsamlingen samtidigt som hon undervisar i psykologi. Barnen studerar, en till kock den andra till administratör.
10/10 Till farmen under musik i bilen, väldigt rogivande, något jag saknar. På väg till farmen måste vi alltid handla mat med oss plus göra de inköp, som är nödvändiga. Denna gång behövde Lawrence vaccinera getterna och kontrollera om några av de hade mask. Bra att Lawrence kan sköta detta utan veterinär. Vi tog inte med oss Dirisa utan hade bestämt att vi skulle starta bön- och tomatodling även om Dirisa inte tyckte det. Vi behöver mat till barnen vid start 2025. Bönor och visst kycklingwaste till gödning inhandlades på vägen. Arbetarna hade redan påbörjat planteringen, vilket tar för en acre ca tre dagar. Såg väldigt bra ut och endast en dags arbete återstod. Planteringen sker på lördag. Nu hoppas vi att det ger bra skörd plus att vi använder sprinklern om nödvändigt för att vattna. Hade bra samtal om hur planeringen för tomatodlingen ska ske i nästa vecka. Hungriga kastade vi oss över lite korvar plus bröd och youghurt. Vi lämnade kvar Lawrence på farmen med Ibrah till att sköta vaccineringen av de 26 getterna, Vi fick idag se två getter födas, vilket kändes lite andligt. Hemma 21 åt jag en sandwich med Kenyanerna och sen hoppade jag i säng.
11/10 Frukost med Gloria plus hennes man som anlänt tidigt på morgonen. Promenerade tillsammans till skolan där Dirisa tog emot och fick berätta om skolan och projektet plus berömma Kasubi Friends stora bidrag till att förverkliga hans dröm. De var imponerade och även Sarah, rektorn, fick känna av uppmärksamhet och beröm. Kändes väldigt bra och rundvandring skedde i alla klasser plus hos sygruppen, som fått en order på en balklänning förutom att de sydde nya skoluniformer. Avslutade vid 2-tiden där jag bjöd alla på sen lunchmiddag på JAVA restaurangen. Glorias man är lärare på universitet i Nairobi och medlem i Rotary. Vi hade en hel del utbyte av hur Rotary arbetar i Kenya, Uganda och i Sverige. Han var bra på andra ideer om hur skolan skulle kunna utveckla sig mot yrken m m. Härligt och nödvändigt att få diskutera. Killarna inklusive Asuman gick på fotboll på kvällen. Gloria och jag satt och pratade om hur man kommer vidare med kvinnors plats i den afrikanska kulturen samt hur många som blir ensamma med många barn.
12/10 Tillbringade dagen med Gloria m.fl. och hade det lugnt tillsammans under både frukost, lunch och middag. De planerade för en tidig morgon i kyrkan och sedan hemfärd i en taxi i 6 timmar.
13/10 Upp kl 7 för att gå till kyrkan med alla. Kyrkan är väldigt vacker och sång plus musik fint. Kändes som ett bra avslut på vår lilla träff. De åkte vid 10 och jar var ensam igen. Tillbringat denna dag med att läsa om Wangari Maathais bok om hur hon startade Green Belt Movement i Kenya dvs fick kenyanerna att inse att britterna hade skövlat det mesta av skogen för att plantera te och kaffe. Hon fick Nobelpris 2004 för detta.
Nästa vecka hoppas jag kunna träffa alla stipendiater plus boka lite möten med filmteamet.
Nu är det mörkt och jag har bett om spagetti bolognese till 19.30.
Många hälsningar från en kämpande Marita