21/10  

Min dotter Maries födelsedag och jag är inte hemma. Har tyvärr blivit lite för många gånger jag varit i Uganda. Men lyckades åtminstone sända en Whatsapp-gratulation. 

Promenerade ner till skolan, 4 km, men är nödvändigt för att hålla kroppen igång. Skulle möta Abbey, filmaren, som kom tillsammans med en person som körde droomern över området. Eleverna var helt tokiga och sprang efter droomern hela tiden. Ska bli intressant att se om de lyckats fånga området och skolan.

Satt mig i lärarrummet med min medhavda lunch, yoghurt och en banan. Ville berätta för alla lärare att vi kommer att filma projektet och att de är en del av filmen, plus några kommer att bli intervjuade. När jag kom hem till Namirembe blev jag mäkta förvånad att mina 1500 USD, som jag bett om att få ha i deras kassaskåp, hade man använt till att betala sina räkningar. Kände mig ganska förbannad så vi hade en hetsig diskussion. De trodde jag ville deponera pengar till min räkning. Detta gjorde att jag var tvungen att gå till ATM och ta ut pengar till Asuman för att klara vissa saker på farmen. Köpte mig en flaska vin som någon slags tröst !!!!! Finns fortfarande kvar en del. 

22/10 

Besökte Tropical bank i stan för att möta en försäkringsagent. Bra samtal plus förklaringar hur de agerar i detta land. Måste ha listor över alla våra tillgångar både i skolan och på farmen samt besöka oss för att kunna göra en beräkning av kostnader för en försäkring. Alla bolag verkade finnas i London eller i USA.

Tillbaka till skolan för att diskutera med syteamet hur vi löser att två av de har långa, kostsamma resor till deras lokal. Kan de sova över någonstans? Kan vi ordna så att Josephine flyttar till en tvårumslägenhet och Maria plus Thanavi kan sova över där plus även ha ett showrum längs stora vägen för att nå kunder. Bad flickorna att diskutera med sina föräldrar om att sova i skolan, vilket inte är tillåtet meddelade Dirisa. Vad bestämmer man som 20-åring här???  Åt middag med två från USA som håller på att bygga en klinik här och verkligen haft en hel del problem med korruption. Diskuterade min ingång ”inte lita på någon”. Är väldigt svårt att ställa om ens personlighet när du landar i Uganda men är ett måste tyvärr.

23/10

Till Nansana, 2 mil norr om Kampala, för att möta Thanavi och fixa hennes National ID på polisstationen. Tar ca 2 månader men vi lyckades förhandla till oss ett letter of confirmation att använda till att registrera flickornas namn på företaget. 

Satte mig i lärarrummet där jag träffade vår gamla mattelärare, som var superduktig. Frågade om hon hade kontakter inom äggbranschen, vilket hon lovat undersöka. Några lärare i babyklassen höll på att ta fram ett test för att se hur mycket babyna (3 år) kan om bokstäver etc. Känns verkligen meningslöst men skolministeriet kräver detta. Vi anser att barnen ska leka, sjunga, träna pussel m m andra motoriska saker som bygga med klossar och duplo. Dirisas dröm är att vi ska investera i en liten gunga samt en klätterställning på världens minsta skolgård. Vill övertyga att vi lånar land från en pastor i området som har en stor gräsmatta.

24/10

Prommis till skolan igen. Dirisa har ännu ingen lösning på äggproblemet. Jag föreslog att vi säljer av lite kuroilerpojkar för att finansiera en del av kommande löner i oktober. 

Hade en bara diskussion om vad händer om Dirisa plötsligt dör. Han har ett testamente där äldsta sonen går in i skolkommittén och styr den plus även placerar sig i Kasubi Children´s Centre Ltd för farmen. Att ha två styrelser låter tokigt men här funkar det så. Beträffande vår del 49% i farmen går det i nedstående led även för oss. Vi har bestämt att inte lämna ifrån oss vår del förrän vi ser att de klarar av att driva skolan själva. Farmen är superviktig. Vi ska bemanna upp den med vårt förslag Asuman och Ibrah. Asuman är mer av administratör men har snabbt lärt många saker av Ibrah, som verkligen är en bonde, som lärt av en duktig besvärlig far, som vi har som granne.

Det är lite svårt att hålla sig till verkligheten i detta land, man drömmer sig bort från både fakta och konsekvenser tyvärr. Kan möjligtvis förstå det ibland då tillvaron här är tuffare än i vårt land.

25/10

Daniel hämtade mig kl 10 till hans gamla pappa, nu 104 år. Vi hade ett långt samtal tills allt ändrade sig då en mediator för 3 acre land skulle hämtas och träffa pappan plus alla söner. Jag blev babysitter till Enok, 2 år gammal och så rolig. Vi lekte och pratade luganda blandat med engelska och faktiskt vi förstod varandra. Utan mat hela dagen då de satt och pratade gick jag upp till Daniels fru Rebecca. Vi lagade mat tillsammans, jag ratatouille samt en sås till fisken bestående av yoghurt, lime och vitlök.

Till slut var vi tvungna att äta då Daniel skjutsat mediatorn till stan. Rebecca och jag hade en trevligt eftermiddag och resterande gäster dök upp klockan 19.30. Vi hade många intressanta ämnen att diskutera med Daniels bröder och barnmorskan Rose. Vi har en stor diskussion liggandes i luften om min observation ¨det lydiga folket¨. Den fortsätter.

Hem sent och telefonen fungerar inte, Lawrence har sökt mig många gånger och även biluthyraren. Vi ska åka till Kenya i morgon lördag för en kortare visit till torsdag nästa vecka. Ska besöka en skola i närheten av Kisumu samt min väninna Gloria. Om tid finns möjligen ett besök i Nairobi.

26/10

Packar och ger oss iväg runt 13, ca 350 km upp till gränsen till Kenya. Hörs när jag är tillbaka då jag ska träffa vår advokat Isaac Bakayana den 4/11 kl 11.00.

Ha en skön weekend

Marita