Regnet öste ner på måndag morgonen. Åt frukost tillsammans med en tyska, Andrea, som ville ha kontakt med mig för framtida uppdrag hon ville göra – mentor ett nytt jobb kanske. Ville promenera till skolan, vilket Asuman och jag gjorde när regnet slutat. Besökte förskolans mellanklass ca 18 st som hade engelsk lektion. Lärde sig engelska ord i små meningar. Gick vidare till babyklassen ca 37 st som hade svårigheter att sitta still. Abdu ville sitta i knäet och suga på tummen. Här saknar man några bänkar plus ordentlig avskärmning mot mellanklassen. Trasiga spånplattor är inte idealiskt så här krävs ideer. Vidare behöver man hyllor att lägga alla barnens sex skrivböcker på. Hur kan man behöva sex skrivböcker när man är 3 år och ska i första hand leka? Tänkvärt inför projektet med lärare till lärare i sommar.
Då WiFi inte fungerat på 3 dagar i mitt guesthouse gick Asuman och jag till internetcafeet men ingen lycka där heller någon strömkabel hade gått av. Deltog med eleverna i klass 3, 55 st, som hade lässtund ute på skolgården. Dels fanns det fantasyböcker på Luganda och dels engelska böcker om HIV, narkotika och alkohol från Ministry of Education. En del av barnen sysselsatte sig med att lägga pussel, vilket innebar träning i team-work. Väldigt engagerade och kämpade tills pusslet var klart. Satt inne hos 5 klassen medan de hade lite paus och berättade om Sverige m m. Vi pratade om demokrati, vilket i deras värld betyder fred – tänkvärt. Roligt när frågor kommer igång bland eleverna och då känns det att skolan har utvecklats åt rätt håll – finns potential för annat än att repetera vad läraren skrivit på tavlan. Mellan 17 – 19 skulle de ha läxläsning i engelska. Fick en kopp gröt innan den lektionen startade. Hem och beställde pizza, kan inte lära mig att det inte fungerar här då ugnen inte bakar underdelen. Kämpade med att få iväg rapporten till er då WiFi kommit vid 21.30 plus få över bilder från min mobil till datorn – somnade 24.
Tisdagen inleddes med ett samtal med Gary, konsult i 25 år för engelska kyrkans projekt. Informerade mig om att han inte fått medborgarskap, vilket enligt reglerna man får efter 25 år i landet. Han åker till England och tar hand om sina åldrande föräldrar, känt honom i 9 år. Florence som städar på hotellet hade fått barn och då gick jag, Asuman och Rhoda (annan städare) till Mengo barnmorskeavdelning och besökte henne. Fick komma in och se hur en babyavdelning såg ut. Stort rum med ca 20 bäddar avskilda med ett tygdraperi och babysarna i sängen. Föräldra-ledigheten är 2 månader sen tar man med babysen till jobbet. Babyn ska heta Marita. Åkte till stan för att handla på Afrikanska marknaden till våra julmarknader. Lunchade med Asuman innan besök i skolan och ett bra samtal med Dirisa om framtiden. De behöver jobba med mer inkomster till skolan för att efter 2 år kunna stå på egna ben. Lyssnade på Yamadas lektion om volym, massa och area. Han är en duktig pedagog och hade många bra liknelser med meloner, stolar etc. Här saknas fortfarande elektrisk låda för läran om energi-system. Sarahs son fyllde år så hon bjöd barnen i Top klassen och P 1 på blå tårta. De sjöng och tände ljus och det var allmänt trevligt. Själv hittade jag en krona att sätta på huvudet – uppskattat av barnen och lärarna. Kände mig inte ok så gick hem vid 17. Frös och nös hela kvällen plus åt rester av pizzan.
På onsdagen vaknade jag av ont i magen och illamående. Efter att ha lämnat ifrån mig allt i 4 omgångar under en timme insåg jag min begränsning – detta går inte måste till sjukhus. Med stöd från Daniel och en sjuksköterska som kom lyckades de få mig till Mengo International där jag fortsatte spy. Gick förbi alla och begärde en säng – var så dålig kunde inte stå utan att kräkas. Sen tog de hand om mig med vätskeersättning i armen. Låg hela dagen till 19 på kvällen och då gav de mig injektioner mot illamåendet. Hade bara koll på att de använde handskar annars sov jag. Hem och sov hela natten utom ett besök från en orolig person, som tänkte ta hand om mig men nej inte nu tack.
Vaknade 9.30 på torsdagsmorgonen och kände mig bättre, fick frukost på sängen. Dusch och hårtvätt sen packning i lugn takt – gick bra. Vid 20-tiden kom jag på att det saknades pengar så då kom Lawrence med motorcykeln och tog mig på den till ATM. Hade inget val men det gick fint skulle ha styrelsemöte fredag 9. Somnade.
Styrelsemötet blev bra och mycket diskussioner om den rapport vi fått från Makerere Universitet om vilken sjukdom våra grisar drabbats av. Det var Afrikansk svinfeber, vilket är ett virus som oftast inte går att behandla. Beslut togs om att be distriktsveterinären komma till oss och undersöka i omgivningen om någon annan gård drabbats i hela Nakaseke. Vidare ville vi veta om vi kunde sälja de återstående 42 3-månadersgrisarna, dvs om det är människoföda eller slakta de. Hur länge måste man avstå från grisar i en sådan här situation en annan fråga. Vår farm manager är otroligt påverkad av situationen och behöver stöd, vilket jag pratat med en person om. Övriga beslut fram till kl 1 ska jag diskutera med min styrelse. Åkte på väg till flygplatsen via skolan där alla barnen dansade och sjöng plus rektorn höll tal till mig. Hemfärden skedde med sällskap av en Fulvia från Italien som besökt sin dotter, vilken hade ett projekt i östra Uganda. Stöttade kvinnor för att få igång egna verksamheter genom att sälja mozzarella på marknader i Kampala – bra initiativ. På planet från Addis Ababa satt jag med en eritrean som bodde i Norge. Hade suttit i militärläger i 13 år innan han lyckades fly för 10 år sen. Helt plötsligt innan start kom en flygvärdinna och frågade om vi kunde ta hand om en somalisk 4 år gammal pojke, vars mamma åkte ensam med 4 minderåriga barn från Somalia. Det blev allt annat än en lugn natt för både mig och eritreanen men vi hjälptes åt så gott det gick.
Lördag morgon landade jag i Sverige och det känns skönt – behöver vila och sova. Har nog mentalt varit den mest påfrestande resan på länge.
Tack för att ni stöttar skolbarnen i slummen i Kasubi – de behöver verkligen er till 100 %.
Känner mig tacksam för alla möten med barnen och lärarna samt alla andra härliga människor!
En trött Marita