Måndagen startade med att jag slog huvudet i ytterdörren och fick en blåtira ovanför högra ögat. Inte så kul eftersom jag skulle besöka Rotary Club Mengo för första gången. Blev väl mottagen av Nordin, som jag känner sen Röda Korset-tiden. Syftet med mötet med denna klubb var att starta ett samarbete mellan klubbarna för att kunna söka pengar genom Global foundation till vårt projekt. Fick ett emblem från presidenten, som var kvinna. Ska gå dit en gång till och se hur vi kan fortsätta samarbetet. Åkte sen till Afrikamarknaden och beställde smycken, som vi säljer på marknader hemma. Avslutade dagen med att handla bröd, socker, tvål, tvättmedel, samt bindor till Shamim, en av våra inackorderingsstipendiater. Härligt att överlämna saker till en person som knappt kan stå still av glädje över sakerna. Pratade med en av lärarna i naturvetenskap och bad honom göra en lista över böcker som Shamim måste ha. På väg hem blev vi stoppade av polisen och jag fick inte komma till mitt guesthouse. Musevini höll kampanjtal i en park utanför mitt boende så vi fick vänta 20 minuter tills polisbilar, tårgasbilar m.m. hade lämnat. Ledsen att jag missade detta, det hade varit intressant att höra hans syn på att sitta kvar efter 75 års ålder – detta är vad allt handlar om vid alla bråk i stan.

Tisdagen promenerade Asuman och jag genom slummen till skolan. Får alltid någon bra bild på livet här då, idag en man som friterade ugandiska pannkakor, en höna som man målat lila för att undvika att höken tog den. Väl framme i skolan hade jag ett möte med alla förskollärare och en praktikant. Bad de ge exempel på vad som behövs för barnen (52 baby class, 62 top class). Listan blev lång: stängsel lekplatsen + cementera igen hålen där, rep, 8 madrasser, vitt A4, kritor, modellera. Lärarna behöver stora linjaler, saxar, suddgummi, tejp samt första hjälpen-lådor. Lärarna själva vill ha mer lön och speciellt full betalning under ledigheterna december och januari. Hos oss får de mat varje dag och nu måste de på halva lönen klara även denna kostnad. Monica, som ingår i teamet kring de som pratar med barnen om svårigheter i skolan och hemmet vill också att vi köper mer bindor. 

Besökte Kasubi Secondary school för att höra om vi kan flytta våra stipendiater dit. Rektorn var positiv till detta och kunde acceptera att skolavgiften var 180 000 UGX men måste ha 60 000 UGX extra för mat. Här fanns datarum och laboratorium. Skolan har 2000 elever och vi har haft vår förra stipendiat där ett år, vilken är supernöjd. Har t.o.m. fått ett stipendium för en hel termin, nr 1 i sin årsklass. Skoltiderna är måndag – fredag 7-17, lördagar 7-14. Här finns också ett bibliotek. Rektorn var sträng och visade mig käppen han använder om eleverna kommer för sent eller presterar dåligt. Inte vad vi är vana vid, men det kändes ändå ok när han sa att han inte överdriver användandet av käppen.

Läraren Jamada tränar barnen inför konserten som ska vara den 8 december när de slutar. Härligt med dans och sång mitt på skolgården. Då får jag syn på en pojkes fot, som är så stor, brun och med bubblor på. Jag kände mig chockad, måste gå till Sarah och fråga. Typiskt att ingen vet mer än tror att han har cancer i benet och måste kapa det. Pratade med en amerikansk läkare som rekommenderade oss att ta kontakt med Mengo International Hospital for en bedömning.

Hajara kom efter skolan 17.40 och berättade vad hon tyckte om sin skola Kasubi Secondary school. Helt nöjd med bra lärare, mycket mat, laboratorium, datarum och bibliotek. Kan även stanna efter kl 17 för studier, vilket hon gör varje dag fram till 19.

Onsdagen promenad som vanligt, 2×3 km/dag alltid lite motion. Gick med Dirisa till Our Lady of Fatima och besökte den nya rektorn, som heter Emmanuel Luzinda Gyaviira. Efter klagomål från oss i februari hade förra rektorn plus en till i administrationen fått sparken. Vi informerade Emmanuel om våra klagomål och ville veta vad som skulle åtgärdas. Han svarade följande: De ska i fortsättningen ha 25 permanenta lärare, som är kvalificerade lärare, vissa ska avskedas och nya anställas. Förbättra laboratoriet och köpa 5 nya datorer. Maten hade man redan utökat så att eleverna blev mätta. För att kunna göra allt detta kommer de att höja skolavgiften. Ska meddelas oss efter styrelsemöte i november. Emmanuel är f.d. lärare och präst, så han har inte varit rektor tidigare. Han var trevlig och även om han hade en master i ledarskap tror vi att han får det tufft att omorganisera hela skolan. Vid besöket mötte vi också våra stipendiater och påminde om lördagens möte kl 10 i vår skola, där föräldrar ska delta. 

Väl i skolan gick jag till babyklassen 3-4 år och följde deras lektion, se bild ovan. Tyvärr föll jag i en trappa på väg från dem. Panik i skolan eftersom jag blödde på benen och fötterna. Troligtvis var detta en bra händelse för nu kom det fram att man inte hade några plåster i skolan, endast ett medel att rengöra med som sved fruktansvärt. De började prata om att ta mig till kliniken men då vägrade jag. Lite plåster räcker bra, vilket en lärare fixade från liten shop i området. Hade en diskussion med Sarah om när ugandier betraktar barnen som vuxna (13 år). Åt lunch med Dirisa som informerade mig om att det var bråk uppe på marknaden, misstänkte att det skulle leda till polisingripande med tårgas igen. Bad mig gå hem vid 16-tiden. Åter i skolan gick jag till Yaliats klass 2, där alla sov middag för de hade slutat kl 13 men ingen hade hämtat dem. Jamada i P 5 hade genomgång av välfärden i landet. Han är duktig på att ge exempel och jag skrattade för mig själv när han pratade om att alla ska behandlas lika i Uganda, t.ex. när det gäller utbildning. Vandrade hem med Asuman och mötte en man som stod och fyllde vatten i en gul plastkanna, se bild nedan. Kostade honom 200 shilling, vilket en dam kom och hämtade. Förvirrad förstod jag att hon bidragit med investeringen till vattenkällan som på sätt och vis ägdes av kommunen. 

Torsdagen åkte Lawrence och jag till Mpidgi, c:a 4 mil från Kampala för att besöka Alice Najukko, vår första stipendiat. Hon går en utbildning till socialarbetare, socionom efter diplomastudier. Skolan låg väldigt fint i ett grönt område med enorma chakarandaträd. Mötte Alice och en lärare, som berättade att Alice gjort en strålande presentation av ett grupparbete och att allt var ok. Fick ny information om att regeringen bestämt att för att få ett certifikat i social mobilisation måste man nu gå två år. Jobbigt mycket att ta ställning till eftersom vi även har kalkylerat med stipendiepengarna utifrån tidigare regler. Reglerna kom detta år. Fick bra med informationsmaterial om utbildningen. Tog med oss Alice och vännen Lucy till hennes boende, som var en positiv överraskning. Litet rum som Alice delar med en student, där de lagar mat, pluggar och sover. Rent och snyggt. Alice glad och ville visa mig vad de gjort under hösten från 14 augusti. Hade lyckats bra på proven och visade mig grupparbete. Eftersom jag själv är socionom hade vi en del att prata om och jag tyckte verkligen att allt verkade mycket bra. Under januari till mars ska de ut på fältarbete med en supervisor. Då är man ute på landet och bor även där. Lämnade mat till Alice: bröd, smör, socker, ris m.m. Vilken lycka att krama om Alice och känna att hon, som har all erfarenhet av svält, misär, prostitution, våldsamheter i familjerna i uppväxtområdet nu hittat en bra utbildning. Hon har alla förutsättningar att bli en av de bästa socialarbetare Uganda kommer att ha. De hade även inkomstgenererande projekt, små kakor de sålde.

Lawrence och jag åkte för sen lunch, ah toaletter här gör mig tokig. Hur prickar man detta enda hål? Till stan för att leta efter säkerhetsutrustning, hamnade på en solpanelaffär där vi även diskuterade secondhand-datorer. En indier tog oss till en butik där man förklarade att datorerna kom från Dubai efter 3 månaders användning. Fanns HP, Asus m.m. samt Printer HP. Måste kolla i andra affärer och jämföra vad en ny kostar. Avslutade vår dag på Aristoch, bokhandel, där jag köpte böcker till min stipendiat Shamim samt en kalkylator. Vilka problem med parkering av bilen här! Sitter alltid lapp på rutan som måste betalas, sen får Lawrence springa runt och leta efter p-vakten.

Fredagen tillbringade vi på Tallcottage: jag, Dirisa, Emma och Daniel. Började med att Dirisa inte bokat något rum utan föreslog att vi skulle sitta under ett träd på plaststolar med all ekonomi och ha papper fladdrande runt oss. Blev sur och det ordnades ett rum, Daniel var en timme sen och fick också sura miner från mig. Utbildning i att passa tider, planering och organisation skulle vi kunna sälja hit. Satt tillsammans hela dagen men blev inte färdiga utan måste fortsätta på måndag. Hemma 19.30, så trött att jag inte orkade gå ner till BBQ utan levde på en gammal avocado från trädet utanför mig samt en papaya från farmen. Somnade till musik från stan.

Lördagen promenad till skolan för möte med alla föräldrar till stipendiaterna och även de själva. 3 föräldrar kom först och en timme senare kom resten plus stipendiaterna. Hade en bra diskussion om vad vi skulle göra med utbildningen nästa år – stanna i Our Lady of Fatima eller byta till Kasubi Secondary School. Ann läxade upp alla stipendiaterna och sa att de måste prestera bättre om vi ska betala deras skolavgift. Vidare sa hon till föräldrarna att barnen inte ska göra hushållsarbete på vardagar, utan endast lördag och söndag. Mycket diskussioner om vad som händer de flesta flickor i detta land om de inte studerar vidare – tidigt med barn. Jag påpekade även att det här var deras enda chans och sen gick vi igenom deras mål med utbildningen. Var och en fick berätta vad de trodde de skulle kunna bli. Diskuterade även om föräldrarna ev. kunde bidra lite till textböcker m.m. om vi fick höjd kostnad. Var ok från alla. Tog bilder och sen pratade jag med Allan och Josephine. Allans pappa var närvarande men de är separerade. Allan startar promenaden kl 05 hemifrån för att nå skolan kl 07. Mamman säljer kläder och de har väldigt dåligt med mat. Finns en syster i P 7 hos oss. Josephines föräldrar är skilda och hon bor med pappan i ett område med mycket marijuana. Besökte hennes hem, ren och skär enorm misär, se bild. Fanns även alkohol i familjen. Har inget lyse hemma och letar ständigt efter jobb, t.ex. babysitting, tvätta kläder. De är 8 barn i familjen med två olika mammor – har det mycket svart. Båda hade behov av ny skoluniform om skolbyte blir aktuellt, kalkylatorer, ryggsäckar, skor, strumpor m.m. 

Avslutade dagen hos Hajara som berättade att familjen bodde i ett hus från början, När hennes syster föddes och Hajara var 4 år lämnade pappan de, 4 bröder och 2 flickor. Pappan försvann och Hajara har aldrig träffat honom sen dess. Han sålde huset och de hamnade på gatan, så hela familjen flyttade till farmor. Pojkarna hamnade på landet och de går inte i skolan. Mamman arbetar hos en indisk familj och det finns väldigt lite mat till 4 personer. Mormodern är 65 år med ryggproblem. Mormodern frågade Dirisa om Hajara kunde få gå i vår skola och Dirisa tog hand om henne. Innan dess hade hon inte gått i skolan. Visade sig vara otroligt intelligent och lämnade klass P7 med bästa resultatet på nationella proven i hela Kasubi. Är så smart och har redan fått ett stipendium. Hon är brevvän med mitt barnbarn Alicia och vi ska stötta henne tillsammans med Myrsjöskolans lärare.

Nu ska jag sova ut i helgen – behövs inför nästa vecka!!!

Tack för all stöttning – vi behöver bli fler – lärarna måste få löneökning!

En lite trött Marita