Flygresan hit gick fantastiskt fort i sällskap med först Harriet, ugandisk vän, som somnade omedelbart när vi lyfte. Men mellan oss sätter sig Mosha från Eritrea nu bosatt i Lycksele och delar med sig av en flyktings väg från Eritrea till Sverige. Mosha uppvuxen på en ö utanför huvudstaden Asmara. Familjen fiskare och tar båten till Jemen varje dag med fångsten. Mosha gör fem års militärtjänst när han inser att härifrån kommer jag inte om jag inte flyr. Då regeringen tagit ifrån pappan fiskerättigheterna och Mosha bara hade 100 i månadslön insåg han att han måste fly för att hjälpa familjen. Flyr över Röda havet till Jemen där han genast blir placerad som flykting i ett fängelse bland kriminella. Fanns inga flyktingläger i Jemen alla hamnade i fängelse. Maten var bröd och vatten i 4 år tills UNHCR en dag dök upp och tog honom som kvotflykting. Satt Mosha på ett plan till Sverige där han hamnade 2015 tillsammans med alla som kom. Han placerades i Lycksele och fick en bostad samt möjlighet att läsa svenska plus utbilda sig till undersköterska. Han har jobbat 1,5 år nu och pratar perfekt svenska. Nu är han på väg till Syd Sudan där han ska gifta sig med sin flickvän som tidigare flytt och hamnat i Syd Sudan genom UNHCR. De har inte setts på 10 år och nu blir det giftermål. Mosha har sparat allt han tjänat och säkert levt på pasta eller gröt för att kunna betala sin biljett. Jag känner mig tacksam för att ha fått dela denna resa med Mosha, Sverige har ett stort hjärta som vi ska vara stolta över.
Första dagen i Uganda är man trött och vill bara att dagen ska gå och man får sova. Kände mig välkommen till Namirembe guesthouse, som glömt skicka taxin. Idag fixar jag sånt bra. Inte visste jag att de inte som vi säger 22.35 om kvällstid utan 10.35, vilket gjorde att de tänkte hämta mig på kvällen. Packade upp allt. Sov som en stock hela natten. Vaknade kl 6 till böneutropen, fågelsång och solsken, tog lite kaffe och njöt. Härlig frukost med några amerikanskor som startat ett hem för 45 handikappade barn. Här gillar man Trump inte Hillary. Planerade för styrelsemötet den 4 oktober. En hel dag med 11 personer kräver planering. Åkte och besökte min stipendiat Shamim på Lubaga Hospital där hon studerar till sjuksköterska samt mötte en kontakt från en tysk välgörenhetsorganisation, som vi hjälper med ett antal barn i vår skola. Väl ensam hemma på hela planet där jag bor fick jag besök av en skummis, som bara försökte få mig att inse att vi skulle träffas. Inte trevligt när min telefon i rummet inte fungerade. Det resulterade i alla fall till att de idag har satt upp kameror lite här och var. Tur att skummisen kom till mig som inte är lättskrämd men lite obehagligt var det.
Styrelsemöte hela dagen 9 – 18 om farmen, skolan och revisionsrapport från en ekonomibyrå. Allt gick bra men några gånger var det hetsigt. Vi vill fokusera på att det blir resultat av alla skördar med majs och bönor och grisförsäljning eftersom det är med det vi ska förse skolan med mat och bidrag till lärarlöner i framtiden när de själva ska ta över projektet. Helt slut beställde jag en sandwich till rummet och läste lite sen somnade jag.
På lördagen mötte jag pastor Gloria från Kenya, som var en sprudlande glad pastor i Born again rörelsen. Vi bestämde oss för att gå i kyrkan och se ett bröllop samt äta lunch tillsammans. Hon var otroligt öppen och rolig så vi skrattade oss igenom hela dagen och jag fick många insikter i ett liv bland 12 barn, där hon var äldst. Pappan blev änkling med yngsta barnet 10 år och hon blev mamma. Gloria ska jag besöka, hon var något alldeles speciell att umgås med. Mitt liv känns rikt men utmanande väldigt ofta.
På söndagen träffade jag Charles Kasujja, agronomen, för genomgång av hans arbete på farmen en gång varje månad. Han är nöjd med Emma farm managers job med grisarna men inser behovet av honom som är professional när det gäller planering av produktion, val av frön, gödningsmedel etc. Vi bestämde också att Dirisa nu ska vara supervisor på farmen för att ta bort en del byråkrati när det behövs pengar snabbt. Jag har stort förtroende för Charles som var med och valde marken vi köpte 2014. Sedan dess har han varit oss trogen som konsult och idag är han deputy ceo för VIAgroforestry, som arbetar med svenskar.
Har idag måndag besökt skolan och välkomnats av alla lärarna. De var verkligen glada och Dirisa var i skolan hela dagen och vi hade många bra samtal . Nya delningen i den stora salen såg bra ut och i lärarrummet fanns det hyllor på väggen . Alla skolbänkar ser nya ut och inga skrangliga bänkar finns kvar. Tack till alla som stöttat oss på den här resan. I området talar man om att barnen i vår skola nu fått kött och ris åtminstone en gång per månad. Skolgården har klarat sig utmärkt efter den stora reparationen. Min käpphäst är alltid ingången till kanalerna under skolan som nu åter saknade nät för att hindra skit komma in i kanalen. Nätet fixades på ett helt oförklarligt sätt så då gick jag hem och tänkte hur är det möjligt att det kan bli så tokigt gjort. Tar vi i morgon måste man tänka. De flesta barn var pigga och glada några låg sjuka på madrasser och sov. Här får verkligen lärarna ta ett stort ansvar för barnen med alla problem som finns i ett slumområde,
Avslutade dagen med möte med alla lärarna och gick igenom det projekt som några av lärarna på Myrsjöskolan, Sicklaskolan och förskolan Blåsippan ska genomföra nästa sommar. Projektet kallas lärare till lärare och syftar bl a till att göra eleverna mer aktiva i grupp och interaktiveras för att dela kunskaper. Alla lärarna var väldigt glada över att få det kommande besöket och möjlighet att jobba tillsammans med andra lärare.
Alla barnen klappade händerna för mig på skolgården när jag sa hej till alla och berättade lite om min resa till de den här gången. I morgon ska jag möta stipendiaterna Maria och Margret i deras nya studiesituation . Innan jag gick direkt hem besökte jag Patricias mamma eftersom tyvärr Patricia blivit med barn och lämnat hemmet och tyvärr även studierna i 4 secondary school. Ibland hjälper det inte med information som vi verkligen gett. Ska träffa Patricia och prata med henne om hon kan gå om nästa år. Mamman har lovat ta hand om bebisen.
Nu är jag trött – hör av mig i slutet på denna vecka.
Marita