Vi åkte till Kasubi Catholic Secondary school och träffade Alice. Vi fick en stor kram inför alla i klassen, ca 70 stycken elever. Skolan var nybyggd och det verkade fungera väldigt bra. Vi stod utanför och pratade med Alice, som hade en sliten för liten skoluniform på sig. Hon berättade att hon har flera vänner och att de hjälps åt med skolarbetet. Vi berömde hennes skolresultat tredje terminen. Alice pappa är död och mamman har försvunnit. Alice har en syster, Brenda, som går i vår skola.

Barnen bor tillsammans med en farmor och en syster till denne. Huset de bor i hade ramlat ihop i en del, så när vi kom in fick jag en chock. Har aldrig sett något värre, mörkt litet rum med några kastruller i ena hörnet, inga stolar eller annat att sitta på. Innanför ett svart rum med hängande svarta påsar på väggen med innehåll från den rasade delen, skitiga madrasser i ena hörnet och en säng till alla. Det var en katastrof – stackars Alice. Mat fanns ibland och oftast gick Alice utan något i magen till skolan. Vi hade så svårt att sova i natt – ibland är verkligheten så brutal.

Vi berättar mer om stipendiaterna Sharon och Winnifred nästa vecka.