4/11

Träffade advokat Isaac Bakayana på deras flotta kontor. Hade med mig några frågor om hur hantera våra stipendiater i framtiden?

Bästa sättet är att vi betalar direkt till skolorna via bank. Om Dirisa är villig att bistå oss finns även den lösningen. Bättre än att lägga pengar i en stiftelse.

Bör vi värdera farmen?  Isaac anser att det är onödigt och alldeles för kostsamt om vi ska ta med försäkringsbolaget ut på farmen och till skolan. Då måste de göra en värdering.

Vi har gjort listor över antal tillgångar på både skolan och farmen så i princip är det besöken som fattas, vilka vi hoppas kunna fixa denna sista vecka.

Ska vi överlämna vår del av farmen 49% till skolan och övriga delägare. Isaac anser att vi bör ligga lugnt kvar och bara avvakta hur de klarar av det hela .

Vad gör vi med squattern Benja som hävdar att vi ska lösa ut honom med 10 miljoner UGX?  Låt allt bara bero och strunta i den delen då vi kompenserats av tidigare ägaren med 1 acre. Vid ev försäljning av marken har vi lagfarten.

Denna timme kostade 250 000 UGX = 850 kronor

5/11

Pomenerar till skolan. Dirisa och jag diskuterar problemen med att hitta befruktade ägg för broilerproduktion och vad kan vi göra istället med kuroilerna, som vi har i inkubatorn. Vidare diskuterar vi en  hel del om vem som ska ta hand om farmen plus våra önskemål om att ha en bättre planering för produktionenen av grödor så att vi supportrar skolan med det de behöver i tid. Inte lätt att hitta vägar för att tänka i nya banor.  Det blev en dag med mycket prat men hur som kom vi fram till några lösningar på bemanningen av farmen, Kasubi Friends stöttar med 200 000 ugx till farmmanagern Asuman Kisekka, 200 000 ugx till vice farmmanagern samt 200 000 ugx till Lawrence torsdag – söndag avseende getter, el och brunnar m m – allt under tiden 1/11 – 31/10 2024. Efter det ska detta team ha byggt upp en säker inkomst på farmen som även omfattar deras löner. Totala kostnaden för oss är 7.2 miljoner UGX = 21.600 kronor.

6/11

Tog det lugnt och pratade med ekonomiansvarig på Namirembe ang priser på ägg dvs våra kuroiler. Vad kan en karta på 30 ge i inkomst, ca 14 000 ugx. Om vi föder upp 232 kuroiler kostar det tills de börjar lägga ägg 1.6 miljoner UGX. Får man fram ca 30 000 ägg på ett år blir det en inkomst på 30 000 : 30 = 1000 förpackningar ägg x 14 000 UGX = 14 000 000 – 1,6 x 2 = 10.800 000 UGX  i profit.

Klockan 13 kom mina goda vänner Apollonia och Debbie tillsammans med Debbies dotter och barnbarn 1 år. Vi hade en trevlig lunch tillsammans och Apollonia stannade lite längre än Debbie.

7/11

Abbey, filmaren, kom vid 11 tillsammans med en Sudanesisk vän, som var besviken på resultat i ett projekt han hade haft i Uganda, ville lyssna på hur vi hanterat svårigheter. Svårt bli intervjuad om hela projektet efter det har tagit 14 år av ens liv, Hur komma ihåg och reflektera. Fick bli som det blev, ev lägga till eller dra av. Vi åt lunch tillsammans och Sudanvännen sa att han fått en del tips utifrån min berättelse plus min optimism.

Avslutade den dagen med att prata med  en  ung präst som hade fått en mycket märklig sjukdom , som såg ut som stora gummisaker på kroppen. Han hade fått hjälp av några engelska biskopar men tyvärr saknade han nu hopp om att kunna bli bra. Vi pratade  länge om vikten av att satsa på ungdomar då arbetslösheten mellan 18 – 30  år är 57 %. Ett möte som berörde mig mycket. Träffade min vän Robert, som bott bredvid mig under ett antal år. Nu klar läkare. Vi åt middag och pratade om hur det kan vara att helt plötsligt flickorna vill ha en man som är doktor till vilket pris som helst. En mysig kväll med många funderingar som vi tidigare upplevt med middagar i min hörna.

8/11

Satt och läste ut boken Tunnel 29,  som jag lånat av Kicki Inser, så himla spännande och återblickande för oss som var med om Muren.

Pratade med Helen, ansvarig guesthouset om äggen vi söker. Hon meddelade att ev har hon fått en bra kontakt.

På kvällen åt jag middag med Lawrence, som inte alls mådde bra. Han har haft malaria men verkar ha fått en infektion i kroppen så han hade varit på sjukhuset hela dagen. Skulle tillbaka nästa dag.

9/11

Möte i Kasubi Children´s Centre Ltd kl 10. Alla kom nästan till 10.30. Jag hade gjort agendan så det blev jag som var ordförande. Mycket bra att Daniel och Florence var närvarande, då de inte deltagit särskilt mycjet sen de inte kom överens i den skolkommitte vi tillsatt för att komma med förslag på investeringar för framtiden. Mötet blev bra och vi meddelade lite övriga investeringar som vi skickat medel till, vilket överraskade och gladde en del. Vi har bidragit  med

Laboratorierum 600 000 ugx, målning av toaletter 185 000, 3 laptops till lärare och elever 5.850 000 ugx , en Epson printer 3,500 000 ugx, gungor till skolgården 1,400 000 ugx , hyra till gymnastikmöjligheter 1 000 000 ugx , kök och verkstadsförråd på farmen 3 000 000 ugx, rensning av brunn och reparation av pump 300 000 ugx, skottkärra 200 000 ugx , verktygslåda 100 000 ugx och 1 laptop till farmmanagern, hyra och mat till Josephine nov/dec 700  000 ugx.

Vi beslutade om farmmanagern, vice farmmanager och Lawrence roll to – söndag, allt utifrån att vi bidrar med visst stöd under ett år så att de hinner få upp en bra vinst, som även räcker till deras löner i framtiden.

Vi behåller våra 49 % i ägarskap av farmen under en tid så vi vet att allt utvecklar sig positivt för skolans elever. Vi jobbar vidare med försäkringsfrågan nästa vecka där vi även får en värdering av både skolan och farmen.

Frågan om skolan blir en NGO blir löst i nästa vecka.

10/11

Till skolan för att filmarna ska intervjua  stipendiaterna. Allt blev mycket känslosamt att möte 7 av de och enligt filmarna fick de två bra historier från Hajrah och Allan, enda pojken. Vi hade en bra samvaro under några timmar och jag hann gå igenom en hel del om livet för en ungdom som får ta för mycket ansvar. Både Sharon, Hajrah och Allan hade mist sina käraste supportrar i livet, vilket berörde mycket. Allan som går på Makerere universitet hade inte fått mat överhuvudtaget trots att regeringen lovat de som fått stipendier det så för Allans del har han hankat sig fram genom att ge extra undervisning till sina mer välbeställda klasskamrater. Vi behöver ge honom lite extra månadsbidrag i fortsättningen. Ni får höra deras berättelser när filmen är klar.

Vi får mycket beröm av filmarna att vi verkligen har åstadkommit något riktigt bra och att vi haft tur att alla i skolan är så engagerade och seriösa. Roligt även för mig att höra att t ex farmen känns som ett litet paradis och att Abbey ska skaffa sig en acre och starta med getter.

Nu är klockan här redan 20 så det är tid för mig att få i mig lite mat.

Varma hälsningar från alla stipendiater som verkligen bugar och tackar för all support från sina sponsorer samt att de också kommer att som tack stötta andra barn den dag de själva får en inkomst.

En hungrig Marita